von Ungern-Sternberg - Friherrlig - Nr. 54

Medeltida frälseätt från Livland. Traditionen om en härstamning från Ungern eller Böhmen har avvisats av modernare forskning. Istället har tanken framförts om en lokal förankring och då till floden Oger, se nedan. Äldste kände stamfader är Joannes dictus de Ungaria (nämnd 1251, 1262 och 1269) till Sissegal i Sissegals socken vid floden Oger i Livland.
Hans ättling i nionde led, Jürgen von Ungern (död 1534) till Pürkel i Allendorfs socken i Livland, upphöjdes i tysk-romersk riksfriherrlig värdighet som von Ungern freiherr zu Pürkel, 1534 7/2 i Prag av riksföreståndaren, konung Ferdinand av Böhmen och Ungern, sedermera kejsare, med det av Påven
Clemens VII 1533 16/5 förbättrade vapnet.
Dennes sonsons son, kaptenlöjtnanten sedermera överstelöjtnanten och ståthållaren på Riga slott, friherre Wolmer von Ungern (1606–1667) till Pürkel, jämte dennes syssling överstelöjtnanten friherre Otto von Ungern (1627–1666) till Linden i Röthels socken i Estland, och fränden, en ättling i elfte led till stamfadern Johannes de Ungaria, överstelöjtnanten och estländske ridderskapshauptmannen Reinhold von Ungern (1618–1684) till Kiwidepäh i Röthels socken, naturaliserades som svenska friherrar, den senare dock utan att egentligen tillhöra ättens friherrliga gren, 1653 27/10 på Stockholms slott av drottning Kristina med vapenförbättring och med namnet von Ungern Sternberg. De introducerades 1660 3/11
under nr 54.
Ätten utgick med en gren av Wolmers ättegren i Sverige på svärdssidan 1826 17/6 och dennes ättegren utgick helt på 1890-talet.
Ättemedlemmarna var talrikt spridda i Baltikum och i Ryssland, och ätten var representerad på samtliga riddarhus i Estland, Livland, Kurland och på Ösel.
Ätten erhöll ryskt erkännande av barontiteln genom senatsukas nr 7445 1855 11/10. En gren upphöjdes i rysk grevlig värdighet 1874 10/9 men denna gren utgick på svärdssidan 1934 6/6, varvid dock värdigheten genom adoption övergått till en annan gren.
Ett par ättemedlemmar av den estländska grenen av ätten överflyttade efter första världskriget och något senare till Sverige, men idag lever ingen i Sverige.
Ättemedlemmarna lever idag företrädesvis i Tyskland, men även i Brasilien, Kanada, Chile, Finland, Frankrike och USA.

Rang

Friherrlig

Ättenummer

Ursprung

Livland, Sissegals socken, Sissegal

Adlad

1653-10-27, naturaliserad

Introducerad

1660-11-03

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”… Mitt Vthi een i fyrefack eller field fördehlt skiöldh, een lijten silfwerfärga skiöldh, hwaruthi een guldh färga Stiärna ståår uppå ett grönt Bärg, den öfre högre dehlen är ett blått fieldh där Vthi 3 gulfärga Lillier, den högre wänstre dehlen ett förgult fieldh, där uthi een dubbel sölfwerfärga roos, medh 3 gröne nettelbladh trijangels wijs emoot hwar andra stäldte, den undre högre dehlen på Skölden är lijk den öfre wänstre och den undre wänstre lijk den öfre högre dehlen; ofwan oppå Skiölden twenne öpne tornerhielmar, täcket och Crantzen medh gulht, blåå, hwijt och gröön färga fördehlte, och oppå hwarthera hielmen een Chrona, Vthi den högre hielme Cronan ståå 2 Vthslagne wingar, af hwilke den högre är gulfärgadh och den Wänstre blåå, men mitt emellan sees 6 Hane eller Tupp fiedrar 3 af guldh och 3 af solfwerfärga i hoop medh hwar andre flätade; Vthi den wänstre hielmCronan, ståå 2 gröne Påfugel stierter, emellan hwilke een gulfärgat Stierna sig see låter, aldeles som dette, medh sine egentelige färgor här hoos afmåhlat och repræsenterat ståår.”

Sköldebrevsavskrifter, RHA, 03A:045.
Transkription: Karin Borgkvist Ljung, 2017-11-13.