Pfeiff - Adlig - Nr. 945
Ursprungligen en skotsk släkt (Fife, Fyf) som på 1500- talet överflyttat till Pommern i Tyskland. Äldste kände stamfader är Jürgen (Georg) Pfeiff (död före 1614 1/10) som 1573 blev borgare i staden Gollnow i Pommern och som från 1590 bodde i Stargard.
Hans sonson, magistern Johan Jacob Pfeiff (1613–1676), inflyttade till Stockholm och blev 1639 andre pastor vid tyska S:ta Gertruds församling för att 1655 bli förste pastor och 1665 biskop över Estland.
Johan Jacobs änka, Anna Grundel (död 1704) och sex barn, två söner och fyra döttrar, adlades för hans förtjänster 1678 19/11 i Ljungby av konung Karl XI med oförändrat namn. Sönerna var kaptenen sedermera majoren Friedrich Pfeiff (1649–1711) och sedermera assessorn vid Åbo hovrätt Daniel Pfeiff (1653–1701) och döttrarna Elisabeth Pfeiff (1643–1729), Anna Maria Pfeiff (1644–1705), Catharina Pfeiff (född 1647 och död efter 1710) samt Margaretha Pfeiff (1656–1709). Sönerna introducerades 1680 under nuvarande nr 945. Den äldre sonen, Friedrich, slöt själv sin ättegren 1711.
Ätten utgick på svärdssidan 1980 31/8 och på änkespinnsidan 1993 26/11.
Ätten är sedan 1772 utgrenad i friherrliga ätten Banér nr 289, se dito.
((SAK 2025))
Har du information till stamtavlan?
Målet med stamtavlorna är att de förmedlar noggrann och uppdaterad kunskap om ätterna i gångna tider. Tack på förhand för ditt bidrag till det!
Tillägg/rättelse
”*” anger obligatoriska fält
Stiernstedt & Klingspor, Sveriges Ridderskaps och Adels Wapenbok, (1857-1879).
Blasonering
”… een uthi längden fördeelt skiöldh, uthi hwilckes högre blå feldt framstijger en half hiort af hwijt färga medh en gylden halβband om halsen, och det wänstra röde feltet en wild Man af gåhl färga, bägge ståendes på en grön backa i grunden af Skiölden; Ofwan på dhenne skiöld står en öpen Tornerehielm uthur hwilcken opstijga twenne Wingar, af hwilcken dhen högre öfre dehlen ähr blå, och dhen nedre dehlen hwijt, dhen Wänstre öfredhelen gåhl och nedre dehlen rödh, emellan bägge Wingarne reeser sigh up en hwijt hiord, deβlijkest hafwande ett gyllen halβband om halsen, Löfwärcket sampt hielmetäcket ähr af rödh, blå, gåhl och hwijta ibland hwar andra fördeelte färgor, aldeles som dhet medh sine egentelige färgor härhooβ afmåhlat står, …”
Riksregistratur, 1678-11-19, fol. 157. (SE/RA/1112.1/B/438)
Transkription: Göran Mörner, 2022-02-15.