Palmqvist - Friherrlig - Nr. 123
Släkten härstammar från Västergötland. Äldste kände stamfader är kronoarrendatorn i Marks och Kinds härader Erik Gustafsson (död 1627).
Hans son, statskommissarien sedermera kammarrådet Gustaf Bergh (1622–1689), adlades 1660 1/3 i Göteborg av Konung Karl XI:s förmyndarregering med namnet Palmquist, och introducerades samma år 3/11 under nuvarande nr 670. Ätten utgick på svärdssidan 1716 25/1.
Emellertid hade Gustaf Palmquists son, generalmajoren av infanteriet, generalkvartermästaren och direktören vid fortifikationen sedermera generallöjtnanten av infanteriet, landshövdingen i Västernorrlands län och presidenten i Bergskollegium Magnus Palmquist (1660–1729), upphöjts i friherrlig värdighet 1712 21/10 i Bender i Turkiet av Konung Karl XII, och introducerades 1713 22/6, vilket senare skulle räknas som 1719, under nr 123. Ätten utgick på svärdssidan 1995 24/2 och 2015 3/7 på änkespinnsidan.
Ätten har gemensamt ursprung med adliga ätten Gyllenberg nr 1030.
Originalsköldebrevet och friherrebrevet i original är sedan 1996 deponerade i Riddarhuset.
(SAK 2013)
Har du information/tillägg till stamtavlan?
Vi vill hela tiden bli bättre – berätta vad du tyckte, så tar vi det vidare.
Tillägg/Rättelse
”*” anger obligatoriska fält
Stiernstedt & Klingspor, Sveriges Ridderskaps och Adels Wapenbok, (1857-1879).
Blasonering
”. . . En skiöld fördelt i fyra fält, med ett silfverkors ifrån hvarandra skilde, och mitt uti den samma dess stammvapn, som är en i tväran fördelt skiöld i tvänne fält, det öfre af silfver och däruti tvänne korssvijs stälte gröna palmqvistar. Det nedre fältet är blått, hvari ligger ett berg, nu efter vapenkonsten förbättrat af gull. Men af sielfva frijherliga vapnet är det första fältet af gull och däruti trenne röda bander, vijsandes sig på de bägge yttre två kulor af silfver. Öfverst i fältet är en blå chef, hvar i lyser en crona af gull. Det andra fältet är blått och dar uti ett med purpur massonerat torn af gull, hvaröfver lysa tree sexuddiga stiernor af silfver. Det tredie fältet är uti alt lijkt med det andra. Det fierde är af gull, hvar i ligger en bielcke med nijo aflånga rutor med silfver och rödt hvar om annan fördelte. Åfvan på skiölden stå tvenne öpne tornerhielmar med en frijherlig crona emellan samt en öfver hvardera hielmen. Uppå den högre hielm-cronan står ett uprest svärd, omvecklat med två gröna palmqvistar, men uthur den vänstra upstiger en blå pique emellan sex fanor med gull, silfver och blått hvar om annan fördelte. På hvardera sijdan om skiölden står en support af en hvit häst. Löfvercket är af gull, silfver, blått och rödt, aldeles som hela detta vapnet med sine egentelige färgor här hos står afmålat. . . .”
Sköldebrevsavskrifter, RHA, 06:103.