Mellin - Friherrlig - Nr. 92
Urgammal medeltida ätt som härstammar från Mecklenburg i Tyskland men som möjligen kan ha sitt ursprung i Westfalen. Den framträder i början av 1200-talet med en Gerardud de Malyn (nämnd 1229) och har sannolikt namn efter den inte längre existerande byn Mallin vid staden Parchim i Mecklenburg, för att under 1400-talet ha överflyttat till Pommern. Äldste kände stamfader för den i Sverige naturaliserade grenen är hertigliga rådet Dubislav Mellin (nämnd 1461–1475) till Triglaff, Vahnerov och Batzwitz i kretsen Greifenberg i Pommern.
Hans sonsons sonson, översten och chefen för Tavastehus läns infanteriregemente sedermera landshövdingen i Kexholms län Berent Mellin (1608–1690), naturaliserades som svensk adelsman genom kunglig resolution given 1668 12/8 i Stockholm av konung Karl XI:s förmyndarregering. Han introducerades samma år 9/9 under nuvarande nr 736.
Den adliga ätten utgick då de sista medlemmarna introducerades såsom friherrar 1693 3/11.
Berents söner och hans avlidne sons söner upphöjdes nämligen i friherrlig värdighet 1691 28/4 av konung Karl XI. Sönerna var generalmajoren av kavallariet sedermera fältmarskalken och greven Jürgen Mellin (1633–1713), se nedan, överstelöjtnanten Herman Mellin (död 1701), överstelöjtnanten vid Björneborgs läns infanteriregemente sedermera översten och chefen för Viborgs infanteriregemente Gustaf Adolph Mellin (död 1710). Värdigheten innefattade även avlidne sonen översten och chefen för Karelens kavalleriregemente Bernhard Mellins (1636–1682) söner, sedermera kaptenen vid Viborgs läns infanteriregemente Lorentz Mellin (levde 1705), sedermera kaptenen Bernhard Mellin (levde 1709), sedermera ryttmästaren vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente Gustaf Mellin (död 1704) och sedermera löjtnanten Ernst Johan Mellin (död 1746). Alla introducerades sedan 1693 3/11 under nr 92.
Ovanstående Jürgen Mellin upphöjdes vidare i grevlig värdighet 1696 22/8 i Kungsör av konung Karl XI och introducerades 1697 6/11 under nr 43. Sköldebrevet utfärdades dock först 1698 29/1 på Palatset i Stockholm av konung Karl XII. Mellin ska dessutom ha upphöjts i tysk-romersk grevlig värdighet 1696 6/8. Ätten var aldrig bofast i Sverige utan i Pommern och Baltikum, där den var inskriven på riddarhusen i Estland 1747 och Livland 1783. Efter andra världskriget var ätten bosatt i Tyskland men utgick där på svärdssidan 1967 26/11 och på spinnsidan 1975 21/11.
Hermans ättegren utgick på svärdssidan troligen 1777 16/6 och Gustaf Adolphs ättegren utgick på svärdssidan 1869 5/8. Av Bernhards söner reste både Lorentz och Bernhard (d.y.) utrikes och slöt sannolikt själva sina ättegrenar och Ernst Johan slöt sin ättegren 1746.
Ätten som inte var representerad i Sverige efter 1809 men kvarbodde i Finland, immatrikulerades på Finlands Riddarhus 1818 6/2 under nr 4 bland friherrar, men utgick på svärdssidan 1964 17/7.
Beträffande personbeståndet i Finland, se Finlands Adelskalender.