von Friesendorff - Friherrlig - Nr. 200

Medeltida adlig ätt från grevskapet Mark i Westfalen i Tyskland, urkundligt känd sedan 1255 genom en Theodericus de Vresendorp, 1290 genom en Albert de Vresendorpe och 1297 genom en Rutger de Vresendorpe, de båda senare söner till den förre. Ätten skrev sig till Herdick (idag Opherdicke beläget mellan Dortmund och Unna) och Camen, och var länge drotsar hos markgreven.
Den med visshet äldste kände stamfadern är Claus von Friesendorff, som var född i Westfalen och 1557 råd till Tyska ordens härmästare i Livland. Hans son Georg von Friesendorff (död 1588) var kansliråd till ärkebiskoparna av Bremen i Tyskland.
Georg von Friesendorffs sonson, den svenske diplomaten och hovrådet Johan Fredrik von Friesendorff (1617–1669) upphöjdes i engelsk baronet-värdighet som baronet van Freisendorf of Herdick 1661 4/10 i Westminster av konung Karl II vilkens titel erkändes av Crown Office i London 2018 16/11. Vidare upphöjdes han i tysk-romersk riksfriherrlig värdighet som baron von Cronenwerth, Freiherr auf Heerdickhe und Kyrup med predikatet Wohlgeboren 1665 12/2 i Wien av kejsar Leopold I.
Hans son, envoyén vid kurfurstliga hannoverska hovet sedermera ministern riksfriherren Carl Gustaf Frisendorph (1663–1715), jämte dennes två bröder förutvarande löjtnanten vid Livregementet till häst, riksfriherren och baroneten Johan Fridrich Frisendorph (1657–1725), och korpralen vid Livdrabantkåren, sedermera kvartermästaren, riksfriherren Magnus Gabriel Frisendorph (1668–1709), upphöjdes i nämnd ordning i svensk friherrlig värdighet 1705 16/9 i Högkvarteret Blonie i Polen av konung Karl XII. Ätten introducerades 1731 19/6 under nr 200.
Johan Fridrichs ättegren utgick på svärdssidan 1829 2/12 med löjtnanten Fredrik Reinhold von Friesendorff (1765–1829), vilken hade immatrikulerats på Finlands Riddarhus 1818 17/9 under nr 11 bland friherrar, och slöt sålunda även ätten på svärdssidan i Finland. Emellertid erhöll civilingenjören Gustaf Fredrik August von Friesendorff (1832–1911), vilken 1875 blivit finländsk undersåte, genom kejserlig resolution 1876 21/7 rätt att immatrikuleras på den utdöda ättens nummer, och immatrikulerades 1877 19/1 under nr 11, men denna gren utgick på svärdssidan 1951 29/12.
Magnus Gabriel slöt själv sin ättegren då han stupade ogift vid Poltava 1709 29/6.
Originalen till engelska baronetbrevet, tyska riksfriherrebrevet och svenska friherrebrevet är sedan 1952 deponerade i Riddarhuset.

Rang

Friherrlig

Ättenummer

200

Ursprung

Tyskland, Westfalen, Mark

Adlad

1705-09-16

Introducerad

1731-06-19

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”… En Skiöld fördelt i fyra Fält, och mitt utj den samma desz Adelige Stam-Wapn, som är en Sparre af Gull i swart Fält; men af sielfwa Frij-Herrlige Wapnet är det Första Fältet blått, hwaruti står ett Torn af Gull. Det Andra Fältet är fördelt i twäran, inne hållandes den nedre delen allenast en trediedehl af Fältet, med trenne rader af hwita och röda fyrkanter hwar om annan fördelte, hwilka till tahlet äro Otta i Hwardera raden, och deröfwer wijsar sig en swart fläckt Örn, med en Silfwer Stierna på Bröstet i Gull Fält. Det tredie Fältet är öfwer alt lijkt med det andra, så och det fierde med det första. Åfwan på Skiölden står twenne öpne tornerhielmar, med en FrijHerrlig Crona emellan, sampt en öfwer hwardera Hielmen; utur den högra Hielm Cronan upstijga fem plumager, af hwilka den medelste och begge ytterste äre af Gull, och dhe trenne öfrige Swarta; Öfwer den wänstra Hielm Cronan står ett gyllene Leijon: Löfwärket är af Gull, Sölfwer, blått och rödt, aldeles som detta här hoos stående Wapn med desz rätta och egentelige Färgor afmålat utwijsar: …”

Friherrebrevet i original, RHA.
Transkription: Göran Mörner, 2016-12-25.