De la Gardie - Grevlig - Nr. 3

Släkten härstammar från Frankrike. Äldste kände stamfader är köpmannen i staden Caunes i provinsen Languedoc, nuvarande departementet Aude, Jacques Scoperier (död 1565).
Hans son, hovmästaren hos drottningen (Katarina), riddaren och översten sedermera generalfältherren och riksrådet Pontus (Ponce) De la Gardie (1520–1585), vilken kommit i svensk tjänst 1565, upphöjdes i friherrlig värdighet 1571 27/7 på Stockholms slott av konung Johan III, och erhöll vapenförbättring 1571 6/10.
Ätten introducerades 1625 (10/3–4/4) under nuvarande nr 4, men utgick i denna värdighet 1640 10/3.
Emellertid hade Pontus son, riksrådet och generalfältherren sedermera riksmarsken Jacob De la Gardie (1583–1652), upphöjts i grevlig värdighet 1615 10/5 i Stockholm av konung Gustav II Adolf. Han introducerades 1625 (10/3–4/4) under nr 3.
Jacobs son, riksrådet, generalen och generalguvernören i Livland sedermera rikskanslern och riksdrotset Magnus Gabriel De la Gardie (1622–1686), erhöll vapenförbättringsbrev givet 1650 14/8 på Stockholms slott av drottning Kristina.
En yngre gren som 1779 bosatt sig i Estland immatrikulerades på Estlands Riddarhus 1827, men utgick på svärdssidan 1856 4/9.
Ätten inskrevs 1806 under nr 2 i första klassen, grevar, på det samma år av konung Gustav IV Adolf inrättade svenska Riddarhuset för Pommern och Rügen i Greifswald.
Friherrebrevet och vapenförbättringsbrevet från 1650 i original förvaras i De la Gardieska arkivet i Lunds universitetsbibliotek.

Rang

Grevlig

Ättenummer

Ursprung

Frankrike, Languedoc, Caunes

Adlad

1615-05-10

Introducerad

1625-03-10 - 1625-04-04

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”efter wår donations lydelse i något fall komma kan detta effterskrefne wapen, som är en Nijofack fördeelt skiöldh, Nämbligen den öfwerste på högre, och den nederste på wänstre sijdan hwijt, och där uthi tu feldtstycken medh sin rätta färga uthi Korß, och tu swartta loodh, ett åfwanoch ett nedan före. Den öfwerste Skiölden på wänstre, och nederste på högre sijdann guhl, der uthi ett blått Leijon medh ett dragit swärdh, ståendes på ett rött torn uthi en strömm. Och den Skiölden mitt uthi fördeelt, den öfre deelen blåå, der uthi en halff måne emillan twå stiärnor, Men then nedre deelen hwijt där uthi ett rött kårß liggiande i twären, Såsom detta allt Wälbemälte Grefwars af Läcköö rätta arfwapen ähr, och dee allt här till hafwe fört och brukat. Sedan den öfwerste och nederste medell skiölden blåå, där uthi en Olifwe- och en pallmeqwist fläcktade kårßwijs medh ett baart swärdh igenom en gull Chrono. Och uthi den medelste Skiölden på högre och wänstre sijdan, ähr thed Öselsche wapen, nämbligen en ormewråk eller örn medh sin rätta färga, stående på ett grönt bergh uthi rött fiäll; Åfwan oppå Skiölden tree öppne tornerehiälmar, täckedh och Crantzen medh gull- Silfwer- rödh- och blåå färga fördeelte; Och hwarthera hiälmen medh en Grefweligh Chrono oppå. På den högre HiälmChronan en bewäpnadh Man, förandes en Lance med en banderoll i handen och sittiandes på en bewäpnadh gråå springande häst; På den wänstre HiälmChronan ett blått Leijon medh ett dragit swärdh, ståendes oppå ett torn, emillan Siu fahnor, fyra på den ena, och tree på den andra sidan, warande med blått, gult och rödt fördeelte, som och allt till Wälbemälte Grefwars af Läcköö förra arfwapen hörer. Men sedan uthur den medelste HiälmChronan, warande större än the andre begge, oppståå twå försilfrade wingar, der emillan en Oliwe- och en Pallmeqwist, fläcktade kårßwijs medh ett baart swärdh igenom en gull Chrono; alldeles som hela detta wapen medh sina egentliga färgor här repræsenteradt och afmåladt finnes”

Temporär blasonering från LUB.