Wrangel af Lindeberg - Friherrlig - Nr. 41

Av gemensamt ursprung med adliga ätten Wrangel nr 2092, se dito.
Ättlingen i sjunde led till Thidericus (Tile) Wrangele (nämnd 1342), riksrådet och fältmarskalken Herman Wrangel (1584–1643), vilken 1608 trätt i svensk tjänst, introducerades 1625 (10/3–4/4) med namnet Wrangel af Lärje och Sko i tredje klassen, svenneklassen, under dåvarande nr 11 men uppflyttades 1634 3/7 i andra klassen, riddarklassen, under dåvarande nr 25. Ätten uteslöts dock ur den nya matrikeln 1654 såsom varande introducerad i högre värdighet.
För hans förtjänster upphöjdes nämligen äldste sonen, riksrådet och fältmarskalken sedermera tillika riksamiralen Carl Gustaf Wrangel (1613–1676), i grevlig värdighet 1651 26/3 på Stockholms slott av drottning Kristina med bl.a. Salmis som grevskap. Han introducerades 1652 15/10 med namnet Wrangel af Salmis under nr 13, men slöt själv ätten på svärdssidan 1676 25/6. Han erhöll dessutom Lindeberg i Halland som friherreskap 1653 6/4.
Även för hans förtjänster upphöjdes Herman Wrangels barn i tredje giftet med grevinnan Amalia av Nassau-Katzenellenbogen (1613–1669) i friherrlig värdighet 1653 8/10 på Stockholms slott av drottning Kristina. Barnen var Maria Christina Wrangel (1637–1691), Henrik Wilhelm Wrangel (1638–1643), Johan Fredrik Wrangel (1640–1662), sedermera generallöjtnanten Wolmar Herman Wrangel (1641–1675), Margaretha Barbara Wrangel (1642–1706/7) och Elisabeth Dorothea Wrangel (född 1644).
Emellertid utfärdades nytt friherrebrev redan 1654 21/3 på Uppsala slott av drottning Kristina, vari samtliga barn i Herman Wrangels tre giften upphöjdes i friherrlig värdighet, sålunda även sonen i första giftet sedermera generalmajoren Johan Mauritz Wrangel (1616–1665), och sonen i andra giftet, Adolf Herman Wrangel (1628–1656). De erhöll samtliga nytt vapen och skulle skriva sig till Lindeberg. Ätten introducerades 1654 11/5 med namnet Wrangel af Lindeberg under nr 41.
Johan Mauritz ättegren utgick sannolikt 1715, Johan Fredrik slöt själv sin ättegren 1662 19/5 samt Wolmar Herman slöt själv sin ättegren på svärdssidan 1675 27/12.
En släkt Wrangel som 1885 29/3 införlivades med den nederländska adeln med namnet von Wrangel auf Lindenberg och utgick 1945 27/1 kan möjligen tillhöra ätten, men nöjaktig bevisning har inte kunnat erhållas.
Friherrebrevet i original från 1653 förvaras i Riddarhuset, och friherrebrevet i original från 1654 är sedan 2008 deponerat i Riddarhuset.

Rang

Friherrlig

Ättenummer

Ursprung

Estland, Wierland

Adlad

1653-10-08 & 1654-03-21

Introducerad

1654-05-11

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”… en fyredubbel fördelt sköldh, där mitt uthi deras förre gambla Adelige wapen, som ähr en swart mur uthi hwitt fält; Vthi den öfwerste skölden på högre, och nederste skölden på wänstre sijdan ett swart Örnehufwudh medh halsen uthi guult fält; Vthi den öfwerste skölden på wänstre sidan, ett guult Leijon i rött fält; Och uthi nederste skölden på högre sijdan, en Ström medh sin naturlige färga uthi rött fält; Åfwan oppå skölden twå öppne tornerhiälmar, täcken och Crantzarne medh swart, hwitt, guult och rött fördeelte: Hwarthere hiälmen med en Frijherre Chrone oppå, och öfwer den högre HiälmChronan en swart mur emillan twenne hwijta Örnewingar, som förra theras Wrangle wapen hafwer warit; Men öfwer den wänstre HiälmChronan, ett guult Leijon, aldeles som hele detta wapnet medh sine egentlige färgor här hooβ repræsenteradt och afmålat finnes; …”

Friherrebrevet i original, RHA, (1653-10-08).
Transkription: Karin Borgkvist Ljung, 2017-02-08.

”… een fyradubbell fördeelt Sköldh, der mitt uthi deres förre Gamble Adelige Wapn, som ähr een Swart Muhr uthi hwijtt felt; Vthi den Öfuerste Skiölden på högre sidan, Ett opprätt stående guhlt Leyon medh opsparrat Halβ och uthräckt rödh tunga uthi blått fäldt; Vthi des nederste på wänstre sidan, een bewäpnadt Arm, hållandes i handen twenne röde Estandarder, och tuenne guhle Fahnår Sammaledes i blådt fäldt; Vthi den Öfuerste skölden på wänstre sidan opstår een huijt Eenhorning, wändandes sigh emoth Leijonet uthi rödt fält; Och uthi den nederste på högre sijdan, een swart Grijp, fattande medh sine framkloor een brinnande Granat i guhlt fäldt; Åfuan oppå Skölden twenne oppne Tornerehiälmar, oppå huardera een Crone; Men emillan bådhe Hielmorna ofuan Skiölden Een stoor FrijherreCrona; Täckn och Crantzerne medh swart, huitt guhlt och rödt fördeelte; Huardere hiälmen medh een Frijherre Chrono oppå; Och öfuer den Högre HielmChronan een Swart Muur emillan tuenne hwijta Örnewingar, som theres förre Wrangle Wapn hafuer warit; Men uthur den wänstre Hiälm Chronan opstår en halff suart Grijp, fattande medh sine framkloor een brinnande granat. Aldeles som hele dette wapnet medh sine egentlige färgor här hoos repraesenterat och afmåhlat står; …”

Friherrebrevet i original, RHA, (1654-03-21).
Transkription: Karin Borgkvist Ljung, 2017-02-15.