Wolffelt - Adlig - Nr. 1741
Släkten uppges härstamma från Tyskland och påträffas i Livland i slutet av 1500-talet, sedan även i Estland och på Ösel.
Majoren till häst Johan Wolffelt (död 1671) jämte farbrodern majoren Dietrich Wolffelt (död före 1656) samt bröderna kaptenen Magnus Wolffelt (död före 1646) och kaptenen Adam Otto Wolffelt (död 1696), adlades 1651 14/6 på Stockholms slott av drottning Kristina med oförändrat namn. Ätten introducerades 1723 15/10 under nuvarande nr 1741.
Johans och Magnus ättegrenar utgick på 1700-talet och Adam Otto slöt själv sin ättegren 1696.
Den i Baltikum kvarboende grenen erhöll livländskt indigenat 1733 och inskrevs på Livlands Riddarhus i Riga 1747 och på Estlands Riddarhus i Reval (Tallinn) 1804 med namnet von Wolffeldt, men ätten utgick där 1936 22/2.
En gren överflyttade i början av 1900-talet från Sverige till Argentina och fortlever där.
Blasonering
”… Een Blå Skölld, der utj Een Springande Vllff eller Warff, af Naturlig färga, seendes baak effter sig; Åfwan på Sköllden, Een öpen Tornere Hiellm, Täcke och Crantzen, med blått och hwitt fördehlte; Åfwan uppå Hiellmen Een hallf Vllf eller Warff, seendes baak effter sig, Emellan tvenne Grå Örnewingar med Vppräckte Skiäckter Vthj; Alldeles som detta Wapn med sine Egentelige Färgor, här hoos representerat och afmåhlat Ståår.”
Sköldebrevsavskrifter, RHA, Stf 09:054.
Transkription: Karin Borgkvist Ljung, 2017-02-22.