Witting - Adlig - Nr. 1044
Släkten härstammar från Livland. Äldste kände stamfader är borgmästaren i Riga Joachim Wittingk (död 1581), vilken upphöjdes i tysk-romerskt riksadligt stånd 1572 25/2 i Wien av Kejsar Maximilian II. Hans sonsons son var överfiskalen i Livland och Ingermanland Georg Caspar Witting (död 1678).
Dennes sex söner, kaptenen vid Svenska livregementet till fot sedermera översten och chefen för Skaraborgs regemente Christoff Georg Witting (1655–1739), fänriken vid Svenska livregementet till fot Wolter Johan Witting (troligen död före 1697), underofficeren vid svenska trupperna i Holland sedermera kaptenlöjtnanten vid Västmanlands regemente Hindrich Witting (död 1703), samt tre icke namngivna bröder,
naturaliserades 1683 8/2 på Stockholms Slott av Konung Karl XI, och introducerades 1686 8/11 under nuvarande nr 1044.
Av de tre icke namngivna bröderna har två identifierats, nämligen sedermera överstelöjtnanten vid Bohusläns dragonregemente, översten Fabian Gottlieb Witting (1668–1722), och sedermera överstelöjtnanten och kommendanten på sjökastellerna vid Karlskrona Caspar Gottlieb Witting (död 1718).
Wolter Johan slöt själv sin ättegren troligen före 1697, liksom Hindrich 1703, Fabian Gottlieb 1722 31/10 och Caspar Gottlieb 1718 29/5.
Ätten utgick i Sverige 1787 26/2, men fortlevde utomlands och kan möjligen genom återflyttning åter vara representerad här. Nyare säkra upplysningar saknas dock.
Originalsköldebrevet förvaras i Uppsala universitetsbibliotek.
Ätten utgick dock troligen på svärdssidan 1787 26/2 eller senare och på spinnsidan i juli 1773 eller senare.
(SAK 2013)