von Yxkull-Gyllenband - Friherrlig - Nr. 30

Ätten Yxkull (Uexküll) är en av Livlands äldsta vasallätter, framträder redan på 1200-talet och var delad på flera linjer i Baltikum. Ätten härstammar från Tyskland, närmare bestämt från Stedinger Land i Bremen. Äldste kände stamfader är riddaren Johannes de Bardewisch (nämnd 1229). Sedan ätten 1257 förlänats borgen Uexküll vid Düna i Livland har den fört detta namn som familjenamn.
Ätten von Yxkull-Gyllenband tillhör en estländsk linje, vars med visshet äldste kände stamfader är Claus Uexkull (nämnd 1390) till Felks i Fickels socken i Estland.
Hans ättling i sjätte led, generalkommissarien i Estland och Ingermanland, lantrådet Otto von Yxkull (död barnlös 1653), erhöll tillsammans med avlidne brodern översten Johann von Yxkulls (1586–1648) båda söner, översten och lantrådet Reinhold Johann von Yxkull (död 1671), och översten Conrad von Yxkull (död 1663), renovation såsom friherrar, förebärandes en icke bekräftad riksfriherrlig värdighet, 1648 23/8 i Stockholm av drottning Kristina med namnet von Yxkull-Gyllenband. De introducerades 1652 15/10 under nr 30.
Ätten var aldrig bofast i Sverige, men var intagen på Riddarhuset i Estland 1746, och grenar därav på Riddarhuset i Kurland 1808 och på Riddarhuset i Livland 1821 och 1850 under namnet von Uexküll-Güldenband. Ryskt erkännande av rättigheten att föra barontitel gavs genom senatsukas nr 7867 1855 17/10.
En medlem av ätten återfick representationsrätt på Sveriges Riddarhus 1954 1/3 men slöt själv sin gren på svärdssidan redan 1955 26/6, medan den utgick på spinnsidan 1989 8/9.
Modernare forskning har visat att Conrad von Yxkull-Gyllenband (död 1663) avled utan bröstarvingar. Sålunda kan den gren som tidigare upptagits i stamtavlan som härstammande från denne inte tillhöra ätten. Denna gren uppträdde först i södra Tyskland 1684 med en Carl Gustav von Uxküll, vars ursprung är obekant. Medlemmarna av denna gren gjorde sedan gällande att tillhöra ätten, varför de med dåtida bevisning infördes på ättens stamtavla 1779. Ättegrenen utgick som friherrlig 1862 27/9. Emellertid hade württembergska geheimerådet och överhovmarskalken friherre Carl Gustav Friedrich von Uxküll-Gyllenband (1716–1801) upphöjts i tysk-romersk riksgrevlig värdighet 1790 9/10 i Frankfurt am Main av kejsar Leopold II.
Trots att denna gren visat sig inte tillhöra ätten beslöt Riddarhusdirektionen 2007 14/12 att grenen i enlighet med Adelsmötets beslut 1980 7/6 får kvarstå på stamtavlan.
Ättemedlemmarna är idag i huvudsak bosatta i Tyskland och USA där medlemmarna skriver sig von Uexküll-Gyldenband och von Uxküll-Gyllenband.
Ätten har gemensamt ursprung med utdöda friherrliga ätten Yxkull nr 203.
Friherrebrevet i original förvaras i Estlands historiska arkiv i Tartu (EAA.854.2.265).

Rang

Friherrlig

Ättenummer

Ursprung

Tyskland, Bremen, Stedinger Land

Adlad

1648-08-23

Introducerad

1652-10-15

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”… en fyradubbell fördeelt sköldh, uthj den öfwerste på högre, och i den underste skölden på wänstre sidan, ett (oläsligt parti) stående opprätt medh en förgylt Chrono på hufwudet uthj gult fiäll; Uthj den öfwerste på wänstre och underste skölden på högra sidan twå hillebårdar stående kårβwijs igenom en (oläsligt parti) uthj swart fiäll. Åfuan oppå skölden twå öppne tornerehiälmar, täckedh och Crantzen medh guult, swart och rött fördeelte, hwarthera hiälmen medh en frijherre Chrona oppå, och (oläsligt parti) hiälm Chronan en påfugell stiärt emillan twå kornskäror, Och uthur den wänstre hiälm Chronan oppstår ett rött Leijon medh förgylt Chrono på hufwudet, fattande medh ramm… (oläsligt parti)…bardh, och hafwande baak om sigh ett grönt trää, Så hafwer wij här medh welat forandra och tillägna wälbemälte Her Otto von Yxkull och hans broders söner af Padenormb, mit (oläsligt parti) fördeelte Skölden, en annan mindre sköldh medh himmel blå färga, där uthj ett Gyldenbandh, aldeles som hela detta Wapen medh sine egentlige färgor här hooβ repræsenter… (oläsligt parti) …ladt finnes, …”

Sköldebrevet i original, Estands histriska arkiv, .
Transkription: Göran Mörner, 2021-01-28.