von Schwerin - Friherrlig - Nr. 133

Medeltida adlig ätt som härstammar från Pommern i Tyskland. Namnet Zwerin förekommer redan 1178 i Mecklenburg, men de där under 1400- och 1500-talen levande familjerna förde dock helt andra vapen än de pommerska. I Pommern är namnet de Zwerin belagt sedan 1251. Ätten utgrenade sig tidigt i ett flertal grenar, bl.a. Grellenberg, Spantekow och Altwigshagen, och var vitt utspridd i Pommern och även i Mecklenburg.
Generalmajoren av kavalleriet Philip Bogislaus von Schwerin (1687–1736) från Wopersnow i Mecklenburg, som 1710 gått i svensk tjänst, upphöjdes i friherrlig värdighet 1717 6/12 i Lund av konung Karl XII, och introducerades 1719 under nr 133. Denna ursprungliga gren av ätten utslocknade på svärdssidan 1953 1/7 och spinnsidan 1984 18/1.
Översten vid Upplands femmänningsinfanteriregemente, sedermera generalmajoren av infanteriet Clas Philip von Schwerin (1689–1748) från Löbenitz i Pommern, som 1707 gått i svensk tjänst, upphöjdes i friherrlig värdighet genom kunglig resolution given 1720 23/4 i Stockholm av drottning Ulrika Eleonora. Han skulle inbegripas i sin ovanstående frändes diplom samt introducerades sålunda samma år på dennes nummer 133. Grenens siste manlige medlem upphöjdes 1766 8/11 i grevlig värdighet och introducerades 1778 17/9 under nr 94, varvid denna friherrliga gren utgick på svärdssidan. Se grevliga ätten von Schwerin nr 94.
Den här aktuella grenen härstammar från den utgångna adliga ätten von Schwerin af Spantekows äldre gren, vilken utan remiss eller brev introducerades 1723 10/10 i tredje klassen, svenneklassen, under nuvarande nr 1775. Ovanstående Philip Bogislaus von Schwerins brorson, hovjägmästaren Otto Julius von Schwerin (1740–1780), upphöjdes i friherrlig värdighet 1778 27/12 på Stockholms slott av konung Gustav III med adoption på sin farbroders ätt, vapen och nummer. Sönerna introducerades 1800 21/2 sålunda på det gamla friherrliga namnet och numret 133.
Ätten har gemensamt ursprung med utdöda adliga ätten von Schwerin af Spantekow nr 1775, och utdöda adliga ätten von Schwerin af Grellenberg nr 1807.
Friherrebrevet i original från 1717 är sedan 2004 deponerat i Riddarhuset liksom friherrebrevet i original från 1778 som deponerades 2017.

Rang

Friherrlig

Ättenummer

133

Ursprung

Tyskland, Pommern, Usedom

Adlad

1717-12-06 & 1720-02-23 & 1778-12-27

Introducerad

1719 & 1720 & 1800-02-21

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”… En Skiöld fördehlt i tre Fält och mitt uppå Fördehlningen des gamla adelige Stamwapen, som är en Skiöld af Silfwer med en röd ruta uti, och under Skiölden hänger uti twenne gyllene ringar ett hwitt flygande Band med desze Spanske Orden på: No menos constante qve persegvido; men af sielfwa Friherliga wapnet är det första Fältet af gull med twenne krönte löpande Räfwar uti, Zirade med gyllene Halsbänder; det andra Fäldtet är rödt med ett försilfrat Stormgaller uti, och uti det tredie nedersta Fältet som är blått wisar sig en rödklädder Turck med en grön Turbant på Hufwudet, omwefwad med hwita Band, som rider på en heftigt löpande hwit Häst i rödt betzeltyg; Ofwan på Skiölden stå twenne öpne Tornerhielmar med en Friherlig Krona emellan och en öfwer hwardera Hielmen, på den högra Hielmkronan äro trenne Struszfiedrar, hwaraf den medlersta är röd och de bägge yttre af silfwer, hwardera Zirade med en röd ruta; Utur den wänstra Hielmkronan upstiger öfre dehlen af en krönt Hiort som har ett gyllene halsband om halsen. Sielfwa Wapnet understödies af twenne wilde Männ med klubbor i Händerne och hielmar på hufwuden; Uppå den högras hielm synes twenne plumager, en af gull den andra af blå färg; Uppå den wänstras hielm ligger halfparten af ett sådant Stormgaller som i sielfwa Wapnet af röd färg, hwaröfwer äro fem stycken Påfogle fiedrar. Löfwärcket är af gull, silfwer, blått och rödt aldeles som hela Wapnet med sine egentelige färgor härhoos upsatt och afmålat står, …”

Friherrebrevet i original, RHA, (1717-12-06).
Transkription: Göran Mörner, 2019-05-19.

”… En Skjöld, Fördelt i Tre Fäldt, och mitt uppå Fördelningen desz gamla Adelige StamWapen, som är en Skjöld af Silfwer, med en Röd Ruta, och under Skjölden Hänger uti Twänne Gyllene Ringar ett Hwitt Flygande Band med desze Spanska Orden på: No Menos Contente qve perseguido. Af sielfwa FriHerrliga Wapnet är det Första Fäldtet af Gull hwaruti äro Twänne Krönte Löpande Räfwar, Zirade med Gyllende Halsband. Det Andra Fäldtet är Rödt, hwaruti ses ett Försilfrat Stormgaller, och Uti det Tredje Nedersta Fäldtet, som är Blått, wisar sig en Rödklädder Turk, med en Grön Turbant på Hufwudet, omwefwad med Hwita band, som rider på en häftigt löpande Hwit Häst i Rödt Betsel-Tyg. Ofwan på Skjölden stå Twenne Öpne Tornere Hjelmar med en FriHerrlig Crona emellan, och en öfwer Hwardera Hjelmen. På den Högra HjelmCronan äro Twänne StruszFjädrar, Hwaraf den Medlersta är Röd, och de bägge yttre af Silfwer, hwardera Zirade med en Röd Ruta. Utur den wänstra HjelmCronan upstiger Öfre delen af en Krönt Hjort, som har ett Gyllene Halsband om Halsen. Sielfwa Wapnet understödjes af Twänne Wildmän med Klubbor i Händerne, och Hjelmar uppå sina Hufwuden, Uppå den Högras synes Twänne Plumager, en af Gull, den andra af blå Färg. Uppå den Wänstras Hjelm ligger Halfparten af ett sådant Stormgaller, som i sielfwa Wapnet finnes af Röd Färg, Hwaröfwer äro Fem stycken Påfogle Fjädrar. Löfwärcket är af Guld, Silfwer, Blått och Rödt. Aldeles som de samma här frammanföre med sina rätta Färgor afmålat finnes.”

Adoptionsdiplomet i original, RHA, (1778-12-27).
Transkription: Göran Mörner, 2019-05-03.