von Samson-Himmelstjerna - Adlig - Nr. 2349
Släkten härstammar från Putten i Nederländerna, och uppträder från 1568 i Riga, där Naeman Samson (död 1583) då utsågs till befälhavare för stadsvakten.
Hans son, superintendenten i Livland Hermannus Samsonius (1579–1643), adlades 1640 19/9 på Stockholms slott av drottning Kristinas förmyndarregering utan angivande av namn.
Konfirmationsdiplom utfärdades för ättlingarna 1646 29/5 i Stockholm av drottning Kristina, även här utan angivande av namn.
Ättlingarna kallade sig dock von Samson. Dubbel-namnet von Samson-Himmelstjerna uppträder först efter 1800, men ska enligt uppgift av genealogen J Ch Brotze vara en förläning av drottning Kristina till minne av stamfadern Hermann Samsonius och dennes kyrkliga gärning, vilket dock inte har kunnat beläggas.
Ätten immatrikulerades på Riddarhuset i Livland 1747 som nr 150 och på Riddarhuset i Estland 1809 som nr 193. Enstaka representanter har immatrikulerats på Riddarhuset i Kurland 1840 som nr 270, och på Riddarhuset på Ösel 1840 och ca 1890 som nr 65 respektive 105.
Kungl. Maj:t beslöt 1974 8/3 om återställande av försutten tid för vinnande av introduktion på Sveriges Riddarhus, varefter ätten under namnet von Samson-Himmelstjerna såsom den sista introducerades 1974 4/9 under nr 2349.
Ätten utgick i Sverige på svärdssidan 1985 30/1 och spinnsidan 1999 2/9.
Huvudmannagrenen liksom flertalet andra grenar är bosatt i Tyskland, men det finns även grenar i USA och Frankrike. Medlemmar kallar sig Samson, von Samson och von Samson-Himmelstern.
Blasonering
”… sÃ¥som och confirmera honom fölliande skölldemärke, som han och fäder för honom fördt haffua, nembl: Een fördeelt skölld, den högre sijdan hwiijt, där uthi en blÃ¥ stierna, den wänstre sijdan guhl, haffuandes uthi sigh ett swart oxehuffwud medh uthräckter rödh tunga, offuan oppÃ¥ sköllden en öppen Tornere hiellm, hielmtäcket och Crantzen medh hwitt, blÃ¥tt och guhlt fördeelte; offuan oppÃ¥ Hielmen en swart winge, medh en blÃ¥ stierna framför sigh emot höger, alldeles som det medh sine egentlige förgor här representerat och afmÃ¥hlat stÃ¥r; …”
Sköldebrevsavskrifter, RHA, 20.
Transkription: Per Nordenvall.