von Rosen af Kardina - Adlig - Nr. 2348
Släkten härstammar ursprungligen från Pommern och var sedan 1600-talets första år verksam i Estland. Äldste kände stamfader är lantbrukaren i Wieck på halvön Darss i Neu Vorpommern, Hermann Rose (omtalad ca 1570).
Hans son, köpmannen, borgaren och åldermannen i Stora gillet i Reval, Bugislaus Roosen (1572–1658), adlades 1617 1/10 i Stockholm av konung Gustav II Adolf utan angivande av särskilt namn, men medlemmarna skrev och skriver sig von Rosen. Vid riksdagen 1634 ansökte han om introduktion på svenska Riddarhuset, vilket dock avslogs av riksrådet 1634 14/7 med motiveringen att han ej bodde i Sverige, men att introduktion skulle beviljas när han väl bosatt sig där.
Sedan hans ättling i åttonde led, Claus von Rosen (1904–1998) och hans två söner 1971 respektive 1951 blivit svenska medborgare, ansågs det uppställda villkoret vara uppfyllt. Ätten introducerades 1971 5/5 under nr 2348 med namnet von Rosen af Kardina, efter ett av ättens stamgods i Estland, för att åtskilja den från de övriga ätterna von Rosen med vilka inget samband föreligger.
Ätten inskrevs 1746 på Riddarhuset i Estland.
Den äldre grenen till Weinjerwen upphöjdes 1802 22/3 i tysk-romersk riksfriherrlig värdighet och erhöll 1804 28/3 ryskt erkännande, men utgick 1956 26/1.
Den yngre grenen till Kardina inskrevs 1747 även på Riddarhuset i Livland, och erhöll 1855 17/10 genom rysk senatsukas nr 7867 rättighet att föra barontitel, vilket innebär att samtliga nu levande medlemmar är baroner och baronessor.
Ättemedlemmar fortlever idag i Tyskland, Portugal, Nederländerna och Kanada.
Originalsköldebrevet förvaras i Rosenska familjearkivet i Estländska Statsarkivet i Tartu.
Blasonering
”… til adeligit Sköldemerke denne efterskrefne Wapn; Nempeligen een Sköld med blÃ¥ ferga, och deruthi ett goldt Leijon; med tre hwite Roser, en upÃ¥ hwar sijda: ofwan före, och en mit wnder Leijonet, ofwan upÃ¥ skölden en öppen Tornere hielm, Täcket och krantsen med blÃ¥tt och gult fördelt, och mitt ofwan upÃ¥ hielmen ett gult Leijon, med en hwitt Roos upÃ¥ hufwudet, rfter som sielfwa afmÃ¥lade wapnen her hos ded wijdare uthwijsar. …”
Sköldebrevsavskrifter, RHA, 20.
Transkription: Per Nordenvall.