von Essen - Friherrlig - Nr. 158

Ätten framträder först i Leal i Estland (Kurland) 1584 med Thomas von Essen (levde 1615 men var död 1627).
Hans son, generalmajoren av infanteriet sedermera lantrådet Alexander von Essen (1594–1664), adlades som svensk adelsman 1643 18/9 med bibehållande av namn och vapen, men tog aldrig introduktion i denna värdighet.
Dennes sonson, generalmajoren av infanteriet sedermera generallöjtnanten Hans Hindrich von Essen (1674–1729), upphöjdes i friherrlig värdighet 1717 18/12 i Lund av konung Karl XII. Friherrebrevet utfärdades dock först 1719 23/3 i Palatset i Stockholm av drottning Ulrika Eleonora och ätten introducerades 1720 under nr 158. Hans Hinrich ättegren utgick med honom själv 1729 12/9.
Emellertid hade hans broder, översten sedermera landshövdingen i Österbotten och generalmajoren av infanteriet Reinhold Wilhelm von Essen (1669–1732), upphöjts i friherrlig värdighet 1719 25/6 (enligt introduktionslistor, eget friherrebrev synes ej ha utfärdats), och introducerades samtidigt med brodern på samma nummer.
Dennes sonson, en av rikets herrar, generalen av kavalleriet och statsrådet sedermera fältmarskalken, riksståthållaren i Norge och riksmarskalken friherre Hans Henric von Essen (1755–1824), upphöjdes i grevlig värdighet jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar grevlig värdighet, 1809 29/6 på Stockholms slott av konung Karl XIII. Ätten introducerades 1812 7/3 under nr 118, men utgick på svärdssidan 1972 31/7 och på spinnsidan 1997 27/8.
En gren överflyttade i början av 1900-talet till USA och fortlever där.
Friherrebrevet och grevebrevet i original är sedan 1933 respektive 1949 deponerade i Riddarhuset.

Rang

Friherrlig

Ättenummer

158

Ursprung

Livland, Sissegals socken, Essenhof (Fistehlen) (Tyskland, Westfalen enligt traditionen)

Adlad

1717-12-18 & 1719-06-25

Introducerad

1720

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”… En Skiöld fördelt i fyra Fält, och mitt uti den samma desz förra Adelige Stamwapn, som är en blå Skiöld, hwaruti står en Uggla af naturlig färg på en omkullagder Stubbe af gull; Men af sielfwa Frijherrlige Wapnet är det första Fältet blått, i hwilcket wijsar sig en gyllende molett under en Chef af gull, det andra Fältet är genom ett taille strek fördelt i twå delar, warandes den öfre delen af silfwer, och den nedre röd, öfwer bägge delarne sträcker sig ett Leijon, som skiftar sig emot metallen och färgen, det tredie Fältet är uti alt lijkt med det andra; så och det fierde med det första; Åfwan på Skiölden stå twänne öpne Tornerhielmar med en Frijherlig Crona emellan, och en på hwardera Hielmen. På den högra Hielm-Cronan står en äfwen slijk Uggla som i sielfwa Skiölden, emellan en röd och en blå utslagen Winge, och på den wänstra Hielm-Cronan står en röd Borg emellan twänne Fahnor, hwar af den högra är af gull och den wänstra blå; Löfwärcket är af gull, silfwer, blått och rödt. aldeles som detta Wapn med des egentelige färgor här hos på andra sidan afmålat finnes.”

Friherrebrevet i original, RHA.
Transkription: Göran Mörner, 2017-03-05.