Tawaststjerna - Adlig - Nr. 1107
Ätten härstammar från Finland. Äldste kände stamfader är Henrik Jönsson (var död 1561) till Hietaniemi i Lempäälä socken i Tavastland.
Hans sonsons son, häradshövdingen över Österbottens Norra kontrakt, Erich Tawast (död 1693), adlades 1687 10/2 på Stockholms slott av konung Karl XI med namnet Tawaststiärna. Han introducerades 1689 7/2 under nuvarande nr 1107.
Ätten utgick i Sverige 1824 19/11, men den hade immatrikulerats på Finlands Riddarhus 1818 30/1 under nr 81 bland adelsmän och fortlever där. Ätten har gemensamt ursprung med den 1828 utdöda grenen av adliga ätten Tawast nr 64, utdöda grevliga ätten Tawast nr 129 och utdöda adliga ätten Tawastén nr 728.
Ättemedlemmar fortlever, förutom i Finland, i Ryssland, USA och Kanada. Beträffande personbeståndet se Finlands Adelskalender.
Blasonering
”… en blå Sköldh hwaruthj är en bande af Sölfwer, uthj hwilken stå Sechz herminer, och på hwardera sijdan om banden Trenne Sechzuddade Stiärnor af Gull, åfwan på Skölden en öpen Tornerehielm, hwaröfwer ståår en half hwijt Hermelijn emellan twenne Wingar, hwilkas högre öfre deel är af Gull, och nedre deelen blå, Men den wänstra öfredeelen blå och underdeelen af Sölfwer, Crantzen och löfwärket af Gull, blått och Sölfwer om hwart annat förmängt, alldeles som sielfwa Wapnet medh sine egentelige färgor här hoos repræsenterat och afmålat står.”
Sköldebrevsavskrifter, RHA, 04:018.
Transkription: Karin Borgkvist Ljung, 2017-10-18.