Taube af Karlö - Friherrlig - Nr. 34
Av gemensamt ursprung med den äldre grenen tillhörig linjen Maydel av adliga ätten Taube nr 734,
se dito.
Äldste kände stamfader är Arndt Tuve (omnämnd redan 1476 och levde ännu 1508), till Maydel i Jördens socken i Estland.
Hans sonsons sonson, översten för Ridderskapets och adelns rusttjänst i Estland och lantrådet Bernt Taube (född 1592), upphöjdes i friherrlig värdighet 1652 14/2 på Stockholms slott av drottning Kristina. Han introducerades samma år 15/10 under nuvarande nr 34 och ätten erhöll senare beteckningen Taube af Karlö.
Ätten var inskriven på riddarhusen i Estland (1745) och Livland (1842 och 1908) med namnet von Taube. Grenar erhöll genom senatsukas 1857 27/3 och 1866 21/7 rätt att föra barontitel.
En ättemedlem ur nedanstående gren har 1953 17/4 återvunnit representationsrätt på Sveriges Riddarhus. Ättemedlemmarna skriver sig von Taube och är bosatta i Tyskland.
Ätten har gemensamt ursprung med friherrliga ätten Taube af Odenkat nr 110 och grevliga ätten Taube
nr 112.
Friherrebrevet i original förvaras i Estlands historiska arkiv i Tartu (EAA.854.2.5346).
Blasonering
”… En fyredubbel fördeelt sjöldh, där mitt uthi hans gamble vapen, som är en olivestubbe medh tvenne bladh uthi guult felt. Uthi den öfverste skölden på högre och nederste på vänstre sidan ett blått baneer uthi hvitt felt. Uthi den öfverste på vänstre sidan ett halft blått leijon uthur ett rött torn, fattande medh högre rammen sex sammanbundne lagerqvistar uthi ett guult felt men i den nederste på högre sidan ett heelt rött leijon, fattande med rammerne en hillebårdh, iämväl uthi guult felt. Åfvan oppå skölden tvenne öppne tornerehiälmar, täcken och crantzerne medh guult, rött, blått och hvitt fördeelte, hvarthere hiälmen medh een frijherre chrono oppå. Öfver then högre hiälmchronan en påfugelstiärt emellan tvenne olivestubbar, hafvande hvarthere ett grönt bladh, och öfver then vänstre hiälmchronan ett olivebladh emillan tree fahnor oppå hvarthere sidan, aldeles som hele detta vapnet medh sine rätte och egentlige färgor här repræsentardt och afmåladt finnes. . . .”
Sköldebrevssamlingen. Friherrebrev. Vol. 1. RA.