Taube - Adlig - Nr. 734
Ätten Taube (tidigare Tuve) uppges ursprungligen härstamma från Tyskland. Den uppträder från senare delen av 1300-talet i Estland och Livland och utgrenade sig i ett flertal linjer vars inbördes samband inte har kunnat utredas.
Den svenska adliga ättens äldste kände stamfader är Arndt Tuve (omnämnd redan 1476 och levde ännu 1508), till Maydel i Jördens socken i Estland.
Hans ättling i femte led, översten för greve Anders Torstenssons dragonregemente sedermera lantrådet i Estland, Evert Taube (död ca 1692) till bl.a. Odenkat i Rappels socken i Estland, naturaliserades genom kunglig resolution given 1668 11/8 på Stockholms slott av konung Karl XI:s förmyndarregering. Han introducerades samma år 13/8 under nuvarande nr 734.
Ätten utgick på svärdssidan 1722, men hade dessförinnan 1719 utgrenat sig i friherrliga ätten Taube af Odenkat nr 110, se dito.
Den yngre grenen som sedan 1746 representerat den introducerade ätten, ansågs vid riddarhusstamtavlornas tillkomst på 1760-talet vara en gren av ätten och uppfördes därför oriktigt på den äldre grenens stamtavla. Den utgjorde i själva verket en gren av linjen von der Issen-Odenkotz (Odenwald) utan känt samband med linjen Maydel-Odenkat. Grenen uppflyttades 1778 3/11 i den då återinrättade andra klassen, riddarklassen.
Grenar av ätten, bl.a. huvudmannagrenen, immatrikulerades på Finlands Riddarhus 1818 5/2 under
nr 60 bland adelsmän, och fortlever där. En ätte-medlem vilken erhållit svenskt medborgarskap redovisas nedan.
Den femte och delar av den sjunde yngre grenen överflyttade i början av 1900-talet till USA och fortlever där.
Den äldre ättegrenen Maydel-Odenkat har gemensamt ursprung med friherrliga ätten Taube af Karlö nr 34.
Beträffande personbeståndet i Finland se Finlands Adelskalender.