Strömfelt - Friherrlig - Nr. 105

Släkten härstammar från Västergötland. Den ska enligt traditionen ha tillhört den s.k. Vångasläkten. Som äldste kände stamfader uppges en Bengt Haraldsson, vilken anges vara född i Nya Lödöse och för katolska religionens skull flyttade ur riket 1529, och som möjligen var broder till Magnus Haraldsson, Skara stifts siste katolske biskop. Han kan möjligen vara identisk med den västgötske frälseman vid namn Bengt Haraldsson, som underskrev riksdagsbeslutet i Västerås 1527.
Bengt Haraldssons sonsons son, sekreteraren i Kungliga kansliet, Johan Fegræus (1587–1644), adlades 1632 24/7 i Fältlägret vid Nürnberg i Tyskland av konung Gustav II Adolf, men sköldebrevet utfärdades först 1634 18/7 i Stockholm av drottning Kristinas förmyndarregering dock utan nämnande av namn. Han introducerades 1634 22/7 under nuvarande nr 224 med namnet Strömfelt efter vapenskölden. Ätten torde ha utgått i adlig värdighet på svärdssidan 1737.
Emellertid hade Johan Strömfelts son, landshövdingen i Skaraborgs län, Harald Strömfelt (död 1707), upphöjts i friherrlig värdighet 1696 24/10 i Stockholm av konung Karl XI. Friherrebrevet utfärdades dock först 1698 29/1 i Palatset i Stockholm av konung Karl XII, och han introducerades 1697 6/11 under nr 105.
Med ätten sammanhör grevliga ätten Strömfelt nr 106, se dito.
Ätten har gemensamt ursprung med adliga ätten Appelbom nr 325, adliga ätten Igelström nr 320 och utdöda adliga ätten Fägerstierna nr 887, samt utdöda friherrliga ätten Strömfelt nr 173, utdöda friherrliga ätten Strömfelt nr 125 och utdöda grevliga ätten Strömfelt nr 76.
Friherrebrevet i original från 1713 för utdöda friherrliga ätten Strömfelt nr 125 i privat ägo. Friherre-brevet i original från 1696 förvaras sedan 1996 i Stiftelsen Bibliotheca Cronholmiana i Gränna.

Rang

Friherrlig

Ättenummer

105

Ursprung

Sverige, Västergötland, Nya Lödöse

Adlad

1696-10-24

Introducerad

1697-11-06

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”… En skiöld fördehlt i fyra fält och mit uthi densamma des förre adelige stamvapn, som är trenne blå, bandevis stälte strömar i sölfverfält, men af sielfva frijherrlige vapnet är det första fältet taillé, varandes den öfre dehlen svart och den nedre af gull. Öfver bägge dehlarne sträcker sig ett leijon, hollandes ett sverd i högra rahmen, dess öfra dehl i det svarta fältet är af gull och nedre dehlen i det gyllende fältet svart. Det andra fältet är af sölfver och däruti trenne röda roser, hvaröfver vijsar sig en blå chef, uthi hvilken lysa trenne stiernor af gull. Det tredie fältet är uthi alt lijkt det andra och det fierde det första. Ofvan på skiölden stå tvenne öppne tornerhielmar med en frijherrlig crona på sampt en emellan hvardera hielmen. Öfver den högra hielmcronan stå tvenne horn med sölfver och blått hvar om annan i tvären fördehlte. Uthur den vänstra hielmcronan upstijger en pijhl af gull emellan ett pahr blå vingar. Löfvärket är af gull, sölfver, blått och svart, aldeles som detta frijherrlige vapnet med dess rätta färgor här hoos står repræsenterat och afmåhlat. . . .”

Sköldebrevssamlingen. Friherrebrev. Vol. 2. RA.