Storckenfeldt - Adlig - Nr. 502
Släkten härstammar från Östergötland. Äldste kände stamfader är löjtnanten vid överste William Barclays regemente sedermera ryttmästaren vid Adelsfaneregementet, Magnus Stork (död 1685), vilken adlades 1650 20/9 på Stockholms slott av drottning Kristina med namnet Storkenfäldt. Han introducerades samma år under nuvarande nr 502.
Ätten uppflyttades 1778 3/11 i den då återinrättade andra klassen, riddarklassen.
Originalsköldebrevet förvaras i Uppsala universitetsbibliotek.
Blasonering
”… En Blå Sköldh, der Vthj en Storck stående på ett grönt fält, hållandes en Orm j munnen, och fattandes medh den ena foten ett Lodh. Ofwan opå Skölden en Öpen Tornerehielm, Crantzen och hiälm täcket medh hwitt, rödt och blått fördeelt; På hiälmen en Stårck medh florande Wingar, hållandes j munnen en Orm och ståendes emillan Twenne Cornett medh Blått och hwitt fördelte; Aldeles, som sielfwe Wapnet här mitt opå, medh sine egäntlige färgor reprasenteradt står: …”
Sköldebrevet i original, Uppsala universitetsbibliotek.
Transkription: Göran Mörner, 2019-03-25.