Stenbock - Grevlig - Nr. 12

Medeltida frälse- och riksrådsätt från Västergötland, även kallad Torpaätten och yngre Stenbocksätten, vars med visshet äldste kände stamfader är häradshövdingen i Kinds härad, Jöns Bengtsson (sparre), som uppges vara född på 1340-talet samt omnämnes 1385 och levde 1412. Hans son, väpnaren och även han häradshövding i Kinds härad, Arvid Jönsson (levde 1434 men var död 1438) förbättrade före 1421 sitt sparrevapen med en sexuddig stjärna tagen från hustruns vapenbild. Dennes sonsons son, väpnaren och också han häradshövding i Kinds härad Olof Arvidsson (död 1505/8) till Torpa i Länghems socken i Västergötland, upptog sin moders vapen, den gamla Stenbocksättens vapen, över ett schackrutat fält
en uppstigande stenbock och kvadrerade detta i första och fjärde fältet med fädernevapnet (sparre över stjärna).
Olof Arvidssons son, riksmarsken Gustaf Olofsson Stenbock (död 1571), som antagit släktnamnet efter stenbocksvapnet, var den förste i Sverige som upphöjdes i friherrlig värdighet 1561 29/6 av konung Erik XIV vid dennes kröning i Uppsala. Även sonen, fältöversten Erik Gustafsson Stenbock (1538–1602), upphöjdes i friherrlig värdighet vid samma tillfälle 1561 29/6. Ätten introducerades genom den senares son riksrådet Gustaf Stenbock (1575–1629) 1625 (10/3–4/4) som den främsta friherrliga ätten under nr 1 i dåvarande matrikeln. Den uteslöts 1654 i den nya matrikeln såsom varande introducerad i högre värdighet då riksrådet friherre Fredrik Stenbock (1607–1652), upphöjts i grevlig värdighet 1651 26/3 på Stockholms slott av drottning Kristina med Bogesund som grevskap, vilket dock 1681 reducerades till kronan.
Även hans två yngre bröder, riksrådet friherre Erik Stenbock (1612–1659) och generalen av infanteriet sedermera riksrådet och riksamiralen friherre Gustaf Otto Stenbock (1614–1685), upphöjdes även de i grevlig värdighet dagen efter brodern 1651 27/3 på Stockholms slott av drottning Kristina (med rätt att skriva sig till Bogesund). De erhöll samma vapen som äldre brodern förutom att de istället för vapenmantel erhöll lövverk.
Ätten introducerades 1652 15/10 under nr 12. Grevskapet förbättrades 1653 20/5 varvid grevevärdigheten samt rätten att skriva sig till Bogesund även utsträcktes till brödernas fyra systrar – såväl levande som döda likväl gifta som ogifta – avlidna grevinnan Christina Catharina Brahe (1608–1650), avlidna fröken Margareta Stenbock (1609–1631), friherrinnan Magdalena Bååth (1616–1686) samt fröken Birgitta Stenbock (1617–1653).
Fredriks ättegren utgick 1705 15/8 och Eriks på svärdssidan 1699 14/2.
En medlem av Gustaf Ottos gren blev bofast på det av honom 1722 ärvda fideikommisset Kolk i Estland och ätten inskrevs på Estlands Riddarhus i Reval (Tallinn) 1752 3/7 under nr 51.
En medlem av den nuvarande huvudmannagrenen erhöll genom kunglig resolution 1901 10/5 tillstånd att inträda i förfädernas rättigheter på Sveriges Riddarhus. Dennes gren utgick på svärdssidan liksom hela ätten på svärdssidan i Sverige 2007 2/5.
Den första yngre grenen erhöll genom rysk senatsukas 1825 23/6 rätt att få kalla sig Stenbock-
Fermor och inskrevs på Livlands Riddarhus i Riga 1833 20/6 under nr 337, samt erhöll 1849 3/9 vapenförening med det Fermorska vapnet. Dess äldre gren som genom kejserlig ukas 1835 13/8 erhöll rätt att få kalla sig Essen-Stenbock-Fermor, levde i Ryssland och fortlevde 1939 i Sibirien, Iran och Jugoslavien, men nyare uppgifter saknas.
Huvudmannagrenen är i huvudsak bosatt i Finland. Medlemmarna av första yngre grenen är i huvudsak bosatta i USA, Tyskland och Belgien.
Ätten har gemensamt ursprung med utdöda adliga ätten Drake af Intorp nr 82.
De bägge grevebreven i original förvaras i Riksarkivet (Stenbock-Chermsidesamlingen; E 6873).

Rang

Grevlig

Ättenummer

Ursprung

Sverige, Västergötland, Kinds härad

Adlad

1651-03-26 & 1651-03-27

Introducerad

1652-10-15

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”… Een fyrdubbel fördeelt Skiöldh, der midt Vtj ser Steenbockens förre och gamble wapn, Een half Steenbock Vtj et halfpartten Schachtewijs fördeelt och halft guhlt fäldt. Vtj den öfwerste på högre, och nederste Skiölden på Wänstre sijdan tuänne vpräthade guhle Sparrar öfueer en guhl Stierna Vtj blåådt fäldt, Vtj den öfwerste Skiölden på Wänstre, och den niderste på högre sijdhan är en bewäpnadh och försölfradh Arm, hållande i handen en Pistool Vtj blådt fäldt; Ofuan opå Skiölden Tree öpne Tornerehielmar, Täcken och Crantzarne medh gult blådt och suart fördeelte, huarthere hielmen medh en Greefueeligh Crona uppå; och Vthur den midleste hielm Chronan ståår Oprächt en heel Steenbock emellan tuänne medh guhl och suart färga fördeelte Boffelshorn, hafuandes framfötterne opå det högre hornet, Vthur den högre hielmCronan en brun häst i fult språngh och låpp, huar opå sidter en bewäpnadh Karll, och håller i högre handhen en loβande Pistool medh Eldzflamma Vtur Munnen och fängehålet, och Vtur den Wänstre hielmCronan Siu Fahnor af blåå och suart färga, Aldeeles som hele detta wapnet medh sine egentelige färgor här hoos afmålat och repræsenteradt ståår, …”

Sköldebrevsavskrifter, RHA, 03A:009, (1651-03-26).
Transkription: Karin Borgkvist Ljung, 2017-11-17.

”… en fyradubbel fördeelt Sköld, der mitt Vthi en halff Steenbock, vthi ett halfparten Schachtevijs fördeelt och halft guhlt fäldt, som Steenbockernes förre Wapn hafwer warit; Vthj den Öfwerste på högre och Nederste Skölden på Wänstre Sijdan, twänne oprätte guhle Sparrar öfwer en guhl Stiärna, Vthj blått fäldt; Vthi den Öfwerste Skölden på Wänstre och den nederste på högre sijdan, är en bewäpnadt och försilfradt Arm, hållande j handen en Pistol Vthj guhlt fäldt; Ofwan på Skölden tree öpne tornerehiälmar; Täcken och Crantzerne medh guhlt, blått och swart fördelte; Hwardere hiälmen med en Grefwelig Chrona opå; och Vthur den midleste hiälm Chronan står oprächt en heel Steenbock, emillan twenne medh guhl och Swart färga fördeelte Boffelshorn, hafwandes framfötterne opå det högre hornet; Vthur den högre hiälmen en brun häst j fult Språng och lopp, hwar opå sitter en beväpnadt Karl, och håller j högre handen en låβande Pistol, medh Eldz flamma Vthur Munnen och fängehålet; och Vthur den Wänstre hiälm-Chronan Siu Fahnor af blå och Swart färga; Aldeles som hele det Wapnet, medh sine egentlige färgor här hoos afmåhlat och reprasenteradt ståår; …”

Sköldebrevsavskrifter, RHA, 03A:007, (1651-03-27).
Transkription: Karin Borgkvist Ljung, 2017-09-21.