Spåre - Adlig - Nr. 160
Ätten härstammar från Tavastland i Finland. Äldste kände stamfader är Henrik Nilsson (levde 1556 men var död före 1563) som ägde Vanantaka i Janakkala socken. Hans sonson, ryttmästaren sedermera ståthållaren på Kexholm, Henrik Månsson Spåra (död 1648), erhöll sköldebrev 1617 28/10 av konung Gustav II Adolf. Han introducerades 1627 14/2 genom lottning i tredje klassen, svenneklassen, under nuvarande nr 160. Ätten utgick med honom själv på svärdssidan 1648.
En annan frälsesläkt Spåre erhöll 1765 8/7 tillstånd att införas på den äldre ättens nummer eftersom man då trodde att den tillhörde densamma, vilket dock senare har visat sig vara oriktigt. Den ättens äldste kände stamfader är Jacob Olofsson i Mosio i Lundo socken i Egentliga Finland och den är sannolikt befryndad med utdöda adliga ätten Silfverspåre nr 385 som 1647 13/11 erhöll renovation på adelskap,
Ätten uppflyttades 1778 3/11 i den då återinrättade andra klassen, riddarklassen.
Den har inte varit representerad i Sverige efter 1809, men fortlever i Finland där den immatrikulerades på Finlands Riddarhus 1818 30/1 under nr 9 bland adelsmän.
Oaktat den felaktiga härledningen och påstådda tillhörigheten till adliga ätten Spåra, beslöt adelsmötet 1980 7/6 att den på stamtavlan felaktigt införda (1765) släkten Spåre ska få kvarstå i genealogierna.
Beträffande personbeståndet se Finlands Adelskalender.