Simmingsköld - Adlig - Nr. 1199
Släkten härstammar från Hälsingland. Äldste kände stamfader är kyrkoherden i Bollnäs pastorat av Uppsala ärkestift, Marcus Nicolai (död 1608).
Hans sonsons son, häradshövdingen i Orust och Tjörns domsaga i Bohuslän sedermera assessorn Eric Simming (1661–1731), vilken antagit släktnamnet efter födelsesocknen Simtuna, adlades 1689 8/10 i Stockholm av konung Karl XI med namnet Simmingsköld. Han introducerades 1693 3/11 under nuvarande nr 1199.
Eric Simmingskölds brorson, assessorn Marcus Simming (1707–1779), adlades och adopterades genom kunglig resolution given 1773 12/2 på Stockholms slott av konung Gustav III på farbroderns namn och nummer, och introducerades sålunda 1778 under nr 1199. Denna ättegren utgick dock 1808 25/4.
Vissa ättemedlemmar skriver sig Simmingskiöld.
Blasonering
”… Skiölden fördelt i längden uthi tvänne lijka dehlar, det högre fältet är af gull, hvaruthi står en uprätt blå värja. Det vänstra feltet är blått och der uthi en bande af sölfver och uppå den samma trenne herminer. Åfvan uppå skiölden är en öppen tårnerhielm, hvaröfver står ett upreest svärd emillan tvänne vingar af sölfver. Crantzen ock löfvärcket är af gull, sölfver och blått, aldeles som sielfva vapnet med sine egentelige färgor härhos repræsenterat och afmåhlat står. . . .”
Riksregistratur 1689 8/10, f. 495. RA.