Schultz von Ascheraden - Friherrlig - Nr. 58

Ätten ska enligt traditionen härstamma från en adlig ätt i Böhmen. Äldste kände medlem är dock troligen borgaren i Kokenhusen i Livland, Hermann Schult (levde 1555). Han var förmodligen anfader till översten vid artilleriet Simon Schultz (1588–1633), vilken 1630 8/11 erhöll slottet Ascheraden i Livland i förläning.
Dennes båda söner, majoren vid Livgardet sedermera generalen av infanteriet och generalguvernören i Narva, Mårthen Schultz (1617–1682), och kornetten sedermera överstelöjtnanten Johan Philip Schultz (1621–1672), adlades 1652 9/11 på Stockholms slott av drottning Kristina för faderns liksom egna förtjänster med bibehållet namn och vapen.
Den förre erhöll kungligt brev om introduktion utfärdat 1672 10/9 i Stockholm av konung Karl XI:s förmyndarregering, och introducerades samma år 19/9 mellan ätterna Beck-Friis och von Stockman, men ätten uteslöts i den nya matrikeln såsom varande introducerad i högre värdighet, medan Johan Philips ointroducerade ättegren utgick 1696 26/8.
Såsom generallöjtnant av infanteriet och överkommendant vid milisen i Skåne och Blekinge upphöjdes nämligen ovannämnde Mårthen (Marten) Schultz i friherrlig värdighet 1674 18/4 på Stockholms slott av konung Karl XI, och introducerades 1675 22/9 under nr 58 varvid den adliga ätten utgick.
För att åtskilja sig från andra ätter vid namnet Schultz erhöll ätten 1765 tillstånd att efter stamgodset kalla sig Schultz von Ascheraden.
Ätten som aldrig var bofast i Sverige, inskrevs på Livlands Riddarhus 1747 med namnet Schoultz von Ascheraden. En medlem inskrevs på Estlands Riddarhus 1839 6/3 men slöt själv sin gren på svärdssidan 1866 27/3. Ryskt erkännande av barontiteln 1854.
En gren som i mitten av 1700-talet överflyttat från Livland till Preussen, erhöll preussisk adelslegitimation 1781 16/12 och en gren av denna erhöll i sin tur 1850 28/2 preussiskt tillstånd att kalla sig Schoultz von Ascheraden genannt de Terra, men den senare utgick 1925 31/10. Modernare forskning har dock visat att hela grenen egentligen utgör en icke legitim sidolinje som i Preussen legitimerades genom ovannämnda adelslegitimation. Riddarhusdirektionen har 2008 20/10 beslutat att grenen, nedan angiven som första och andra yngre grenen, i enlighet med adelsmötets beslut 1980 7/6 dock ska kvarstå på stamtavlan.
En annan gren som i slutet av 1600-talet överflyttat till Pommern erhöll preussiskt erkännande av friherretiteln 1830 14/4, men utgick på svärdssidan 1859 27/2.
Modernare forskning har visat att något samband med finländska adliga ätten von Schoultz inte föreligger.
Ättemedlemmarna som i huvudsak skriver sig Schoultz von Ascheraden och enbart von Ascheraden är idag till största delen bosatta i Tyskland och Namibia. Modernare forskning gör gällande att ättemedlemmar fortlever i Riga i Lettland, men det finns för närvarande ingen aktuell information.
Friherrebrevet i original förvaras i Lettiska Riksarkivet i Riga (5561,2,235).

Rang

Friherrlig

Ättenummer

Ursprung

Böhmen

Adlad

1674-04-18

Introducerad

1675-09-22

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”… einen wilden Man mit einem Lohrbähr Krantz aus dem houcht und einen qrär umb den Leib, in jeder handt eine rote rose haltens, in den oberste rechten schwartsen felde einen gelben Löwen, und in den obern lincken gelben felde, einen geharnischten arm, welcher einen bloosen degen in der handt helt, daβ unterste feldt zur rechten ist dem obersten linken, und das unterste linke den obersten rechter felde allerdings gleich, ober auf dem skilde eine Verguldeter FreijHerren Crohne und an beijden seiten deerselbn rostne gekröhnete Turnier Helme, auβ den rechten ein geharnisheter Man, mit einen piqvon in der handt, auf jedweder seite 4 Standarstangen mit lengliches gestlichter kleinen Föhnlerin(?), auf den lincken Helm ein auβgebeisteter Pfauen Schwantz unter an selbe eine feurige Granat kügel, über der kügel ein bloβes schwerdt, deβes spitze obberwerts gerichtet, daβ Laubwerck ist Von Sechwarkz, weis, roht und gelb unter einander Vermengeter färbn aller maβen wie solches Wapen mit seiner eigendtl: farbn hirbeij gemahlet stehet; …”

Sköldebrevsavskrifter, RHA, 03A:054.
Transkription: Karin Borgkvist Ljung, 2017-10-04.