Reenstierna - Adlig - Nr. 818
Släkten uppges härstamma från en patriciersläkt Momma i Nederländerna, känd sedan slutet av 1300-talet. Den med visshet äldste kände stamfadern är dock borgaren i Aachen i Tyskland, kopparmästaren Wilhelm Momma (född 1543 och död tidigast 1602). Han var fader till Wilhelm Momma (död ca 1631), även han kopparmästare i Aachen.
Dennes söner, kommissarien i Kommerskollegium och brukspatronen Abraham Momma (1623–1690), vilken inkom till Sverige 1644, och kommissarien i Kommerskollegium och brukspatronen Jacob Momma (död 1678), vilken inkom till Sverige 1647, adlades 1669 2/4 i Stockholm av konung Karl XI:s förmyndarregering med namnet Reenstierna. Bröderna introducerades 1672 19/9 under nuvarande nr 818.
Abrahams ättegren utgick på svärdssidan 1725 21/4. Ätten som 1778 3/11 uppflyttades i den då återinrättade andra klassen, riddarklassen, utgick i Sverige på svärdssidan 1996 5/5. Den fortlever dock på svärdssidan i USA genom huvudmannagrenen.
Jacob Reenstiernas son, landshövdingen i Stora Kopparbergs län sedermera kungliga rådet och presidenten i Kommerskollegium, Jacob Reenstierna (1659–1716), upphöjdes i friherrlig värdighet 1711 14/8 i Bender av konung Karl XII. Han introducerades 1713 17/12 men ätten uteslöts i den nya matrikeln 1727 såsom varande introducerad i högre värdighet.
Han hade nämligen blivit upphöjd i grevlig värdighet 1714 3/3 i Demotica i Turkiet av konung Karl XII. Brevet är dock utfärdat först 1719 23/3 i Palatset i Stockholm av drottning Ulrika Eleonora. Sonen introducerades 1719 under nr 57 varvid den friherrliga ätten utgick. Den grevliga ätten utgick på svärdssidan 1783 3/10.
Friherrebrevet och grevebrevet i original förvaras sedan 1892 i Riddarhuset.
Blasonering
”. . . Een blÃ¥ skiöldh och der mitt uthi ett stort berg eller klippa och een jernkijl der inslagen medh sine naturlige färgor. Sedhan tvÃ¥ armar af guld medh een svart hammar uthi action att driffva pÃ¥ jernkijlen och spränga klippan. PÃ¥ hvarthera sidan om berget een lijten klippa medh eld öfverst pÃ¥ och alt medh naturlige färgor. Under klipporne een strömm, som gÃ¥r tvert öfver skiölden, af sölfver och under strömen ett grönt fäldt. Ofvan pÃ¥ hielmen ett rhendiurs stierna tillika medh hornen medh deres naturlige färgor. Hielmtecket och löffvärket blifva bemängde medh blÃ¥, guul och svart ferga. . . .”
Riksregistratur 1669 fol. 549 v. RA.