Påhlman - Adlig - Nr. 501
Släkten uppges härstamma från grevskapet Ravensburg i Westfalen i Tyskland och framträder i Reval i Estland under senare delen av 1500-talet. Äldste kände stamfader är amtskrivaren i Padis (Kloostri) i S:t Mattias socken i Estland, Hans Polman. Hans son, Jürgen Polman (levde 1632 och död senast 1641), gick i svensk tjänst hos konung Karl IX och blev befallningsman på Padis 1613.
Dennes sonsöner, ryttmästaren vid Smålands kavalleri, Johan Påhlman (död 1693) och brodern, kornetten vid Drottningens livregemente till häst sedermera ryttmästaren Gustaff Påhlman (död 1695), adlades 1650 16/9 på Stockholms slott av drottning Kristina med namnet Påhlman. De introducerades samma år 3/10 i tredje klassen, svenneklassen, under nuvarande nr 501.
Gustaff slöt själv sin ättegren på svärdssidan 1695 12/9.
Ätten uppflyttades 1778 3/11 i den då återinrättade andra klassen, riddarklassen.
Delar av huvudmannagrenen är bosatt i Australien.
Originalsköldebrevet är sedan 1918 deponerat i Riddarhuset.
Blasonering
”… En guhl Sköld, der Vthj en bewäpnadt Arm, hafwandes j handen en Kuhla eller Lodh: Ofwan uppå Skölden en öpen Tornerehiälm; Crantzen och Hiälmtäcket medh Hwitt, blått och guhlt fördeelt: På hiälmen en wäxande Ekeqwist medh tree Ollon emellan twenne Wingar, Aldeles, som sielffwe Wapnet här mitt opå medh sine egäntlige färgor repræsenteradt och affmåhlat ståår: …”
Sköldebrevet i original, RHA.
Transkription: Karin Borgkvist Ljung, 2017-01-16.