Meijendorff von Yxkull - Friherrlig - Nr. 74

Den urgamla ätten Yxkull (Uexküll) är en av Livlands äldsta vasallätter och framträder redan på 1200-talet och var delad på flera linjer i Baltikum. Den härstammar från Tyskland, närmare bestämt från Stedinger Land i Bremen. Äldste kände stamfader är riddaren Johannes de Bardewisch (nämnd 1229). Sedan ätten 1257 förlänats borgen Uexküll vid Düna i Livland har den fört detta namn som familjenamn.
Ätten Meijendorff von Yxkull tillhör en estländsk linje, vars med visshet äldste kände stamfader är översten i svensk tjänst, Wolter von Uexküll (död 1579) till Aunack på Dagö.
Hans sonson, generallöjtnanten Jacob von Yxkull (död 1692) jämte brodern, översten Otto Johan von Yxkull (död efter 1689) och brorsonen, ryttmästaren Wolter Reinholdt von Yxkull (1627–1693), liksom fränden, översten Lago (Lage) von Yxkull (död 1699), till Skattmansö i Vittinge socken, numera i Uppsala län, och tillhörig svenska adliga ätten von Yxkull nr 76, upphöjdes i friherrlig värdighet 1679 10/4 i Huvudkvarteret i Ljungby av konung Karl XI med namnet Meijendorff von Yxkull. De introducerades 1680 30/10 under nr 74.
Jacob slöt själv sin ättegren på svärdssidan 1692 vilket även Otto Johan gjorde (efter 1689). Lages ättegren utgick på svärdssidan 1822 20/3 varvid ätten också utgick i Sverige.
Ätten var intagen på riddarhusen i Estland 1746, Livland 1747 och Kurland 1793 under namnet von Meyendorff och erhöll 1856 10/1 ryskt erkännande av barontiteln genom senatsukas nr 197.
Ättemedlemmarna är idag i huvudsak bosatta i Tyskland, USA, Frankrike och Danmark där de skriver sig von Meyendorff, Meyendorff och Meyendorf.
Den i Danmark boende yngre grenen erhöll dansk adelslegitimation 1923 3/3.

Rang

Friherrlig

Ättenummer

Ursprung

Tyskland, Bremen, Stedinger Land

Adlad

1679-04-10

Introducerad

1680-10-30

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”… Een i fyra fiälld fördelter Skildt, uti hwilcket mitt uti, deras uhrgamble adelige wapn, dock utan hiällmen uti lijka twänne och twenna gåhla fiällder fördelt, såsom uti dhen öfwersta på högra sijdan ett Kröndt Rödt Leijon, och uti den öfra wänstra deelen eller fiällde twenne HilleBarder uti een Gylldenne Chrona Korβwist genomstukna, uti nedersta fiällde på wänstra sijdan åther ett Cröndt Leijon, och i nedersta fiällde på högra sijdan twå Hildebarder som ofwantil och den wänstra sijdan tilseendes ähr uti det till förbättrade wapnet ähro alle fyra fiällder hwijta, och är uti öfwersta fiällde på högra sijdan een dubbel swart och Kröntter Öhrn, uti dhet Öwersta på wänstra sijdan een Ryttare uppå een Brunn Häst medh een bahr Zabbel uti högra handen, uti wänstra fiällde på högra handen een willder Man medh Menniskiofärga, medh et gröndt omlinde Kringh lijfwet, och een Lagerbärs Krantz oppå hufwudet medh uthsträckte händer och been, Uti nedersta fiällde på wänstra sijdan twå förgyldte Swärdh Korswijs om hwarandra stående, så at Spitzarne lutha neder åth och fästerna oppåth. Åfwan oppå Skiöllden een frijherre Crona emellan twenne yppne Krönte tornier Hiellmar, Så och til Yxkullarnas deras gamble Stamwapn tillhörigdt, uppå den Eena widh högra handen een uthbredder Påfwefågell Swants, emellan twenne Skiähror, Oppå dhen andra wänstra hiällmen Een opprätt stående Leijon, hållandes uti den främsta Kloon een halfMånad medh ett bögdt långdt Skafft, och med deβ baakfötter stående oppå underste ändan af halfmånad Skafft, Alldeles såsom samma wapn medh sine Naturliga och beskrefne Egendtelige färgor här hoos utmålatt och representerat ståår.”

Sköldebrevsavskrifter, RHA, 18:006.
Transkription: Karin Borgkvist Ljung, 2017-11-01.