Knorring - Adlig - Nr. 809
Ätten härstammar enligt modernare forskning från ätten Knorr/Knorre från furstendömet Eichsfeld i mellersta Tyskland, som är känd sedan 1100-talet.
Den förekommer sedan 1400-talet i Baltikum, där den varit rikt förgrenad och inskriven på riddarhusen i Estland, Livland och på Ösel. Äldste kände stamfader är Heinrich Knorr vilken 1441 förlänades godset Pelzen vid Goldingen i Kurland.
Hans ättlingar i sjunde led, löjtnanten vid Burghausens Viborgska dragonregemente sedermera överstelöjtnanten vid Finska ståndsdragonregementet Staffan Fredrich Knorringh (1647–1706), och dennes broder sedermera översten och chefen för Helsinge regemente Jürgen Knorringh (1657–1726), naturaliserades genom kunglig remiss given 1672 12/9 i Stockholm av Konung Karl XI:s förmyndarregering, och introducerades samma år 19/9 under nuvarande nr 809.
Ovanstående Jurgen Knorringh, nu benämnd Jöran von Knorring, upphöjdes i friherrlig värdighet 1720 29/1 i Stockholm av Drottning Ulrika Eleonora och introducerades samma år under nr 177. Den friherrliga ätten utgick med huvudmannagrenen i Sverige 1930 16/3, men en yngre gren hade emellertid immatrikulerats på Finlands Riddarhus 1818 17/9 under nr 9 bland friherrar, för att även där utgå på svärdssidan 1965 27/9 och på spinnsidan 1975 14/2.
Den adliga ätten uppflyttades 1778 3/11 i den då återinrättade andra klassen, riddarklassen, och utgick i Sverige 1882 13/10.
Emellertid hade ätten immatrikulerats på Finlands Riddarhus 1818 28/1 under nr 66 bland adelsmän. Ätten utgick i Finland 1873 24/5, men fortlevde i en gren som 1818 överflyttat till Ryssland och fram till 1917 var bosatt där. Huruvida denna möjligen fortlever där eller annorstädes är ovisst och nyare upplysningar saknas. Se Finlands Adelskalender liksom årgången 1950.
Ätten har gemensamt ursprung med adliga ätten von Knorring nr 1976, jfr dito.
Friherrebrevet i original i privat ägo.
Ätten utgick dock troligen på svärdssidan efter 1916 19/12 och på spinnsidan 1922 28/3 eller senare.
(SAK 2013)