Grothusen - Adlig - Nr. 276
Uradlig ätt från Westfalen, belagd från 1269, från 1492 i Baltikum. Äldste kände stamfader för denna ättegren är Christoph von Grotthuss till Meselau i Löserns socken i Livland, nu Mēdzūla, Liezēre, Lettland (nämnd 1597). Hans son, majoren Otto Grothusen (död mellan 1646 och 1653) naturaliserades 1642 av drottning Kristinas förmyndarregering och introducerades 1642 15/2 under nr 276. Ätten var de följande generationerna bosatta i Finland, från 1700-talets första hälft åter i Livland och därefter från 1900-talets början i Tyskland. Enligt senatsukas 1862 3/4 erhöll ättemedlemmarna rättighet att föra rysk barontitel. Ätten synes ha utgått på svärdssidan tidigast 1966 i Tyskland eller Frankrike, såvida den inte fortlever med en syssling (ej känd till förnamnet) till nedanstående. Ätten har visat sig fortleva på spinnsidan och ovannämnda livländska och tyska ättegren upptogs på stamtavlan enligt riddarhusdirektionens beslut 2024 30/1. Under de senaste generationerna har namnformen Grotthuss brukats.
(SAK 2025)

Stiernstedt & Klingspor, Sveriges Ridderskaps och Adels Wapenbok, (1857-1879).