Giertta - Adlig - Nr. 1446
Den med visshet äldste kände stamfadern är den i Narva och Jama i Ingermanland verksamme löjtnanten Johan Eriksson Hierta (död 1685).
Dennes tre söner, löjtnanten vid Livdrabantkåren sedermera generallöjtnanten och presidenten i Krigskollegium Johan Hierta (1666–1740), korpralen vid Livdrabantkåren sedermera generalmajoren Christian Hierta (1671–1746), och vice korpralen vid Livdrabantkåren sedermera översten och chefen för Kalmar regemente Adam Johan Hierta (1674–1739), adlades 1710 15/1 i Bender i Turkiet av konung Karl XII med bibehållet namn. Det ändrades dock vid introduktionen till Giertta till åtskillnad från den andra ätten Hierta. Ätten introducerades 1719 under nuvarande nr 1446.
Adam Johans ättegren utgick på svärdssidan med honom själv 1739 20/11.
Ovanstående Johan Giertta upphöjdes i friherrlig värdighet 1719 2/6 i Stockholm av drottning Ulrika Eleonora, och introducerades samma år under nr 138, men ätten utgick på svärdssidan med honom själv 1740 12/5. De båda yngre bröderna upphöjdes i friherrlig värdighet genom kunglig resolution given 1720 6/6 i Stockholm av konung Fredrik I, med beslut om introduktion på broderns nummer, men någon sådan togs aldrig. Detta innebär ändock att samtliga ättemedlemmar är friherrar och friherrinnor.
Originalsköldebrevet liksom friherrebrevet i original är sedan 2013 deponerade i Riddarhuset.
Blasonering
”… En skiöld med et blåt fält, hwaruti wijser sig et hierta af gul med twenne pijlar korswijs igenom detsamma, hwars uddar äro af sölfwer, och fiedrarna hwijta. Uhr sielfwa hiertat utgår en eldzlåga. Åfwan på skiöldn står en Tårnerhielm, hwarutur upstiga twenne Böffelhorn, af hwilcke det högres nedre dehl är blåt, och öfre delen gul, men det wänstra förskiftar sig til sin metal och färg emot det högra. Emellan hornen lyser en stierna af sölfwer. Löfwärket är af gul och blåt, aldeles, som detta wapen med dess rätta färgor, här hoos står afmåhlat.”