Fock - Adlig - Nr. 1846 B

Den med visshet äldste kände stamfadern är rådsförvanten i Narva Hans (Johannes) Fock (1575–1640), tidigare kapten i svensk tjänst.
Hans fyra söner adlades 1651 30/8 i Stockholm av drottning Kristina med bibehållande av tidigare vapen. Sönerna var kornetten Hans Fock (död 1653) till bl.a. Patz i Estland, kaptenlöjtnanten sedermera översten och kommendanten på Nöteborg Mårten Fock (levde 1687) till bl.a. Fockenhof (Kollota) i Estland, kaptenen sedermera överstelöjtnanten och kommendanten på Kexholm Henrich Fock (död 1664) till bl.a. Raustfer i Estland, och sedermera lantrådet i Estland Gideon Fock (1625–1710) till bl.a. Woibifer i Estland.
Hans Focks ättegren erhöll aldrig introduktion, och han ska enligt Genealogisches Handbuch der Baltischen Ritterschaften ha avlidit utan arvingar (i stamtavlan anges något osäkert att ättlingar fortlevt i Ryssland och att ättegrenen sannolikt utgick där på svärdssidan 1863).
Gideon Focks ättegren erhöll inte heller introduktion, men fortlevde i Estland, där den immatrikulerades på Estlands Riddarhus 1745 8/2, fram till 1939 och lever troligen nu i Tyskland.
Av Mårten Focks ättegren erhöll den yngre grenen introduktion 1752 8/6 men utgick 1827 5/8, medan den äldre grenen som erhöll introduktion 1804 11/9 utgick på svärdssidan 1946 20/9. Båda grenarna introducerades under sin frändes nummer 1846 sedermera 1846 B.
Av Henrich Focks ättegren erhöll äldste sonen majoren Hans Focks (1649–1695/8) till Raustfer son, översten Henrik Johan Fock (1676–1737) introduktion 1731 19/6 under nr 1846 sedermera 1846 B och hans gren utgör alltsedan introduktionen ättens huvudmannagren. Denna gren har 1778 utgrenat sig i friherrliga ätten Fock nr 304, se dito. Modernare forskning har ännu inte kunnat påvisa huruvida ytterligare en gren fortlever i USA.
En medlem av denna gren, generalmajoren i armén sedermera generallöjtnanten Georg Wilhelm Fock (1727–1808), uppflyttades såsom kommendör av Svärdsorden 1794 25/11 i dåvarande andra klassen, riddarklassen, som kommendörsätt under nr 1846 A men ätten utgick på svärdssidan 1931 1/10.
Fyra söner till ovannämnde Hans Focks (1649–1695/8) yngre son, överstelöjtnanten vid Åbo läns infanteriregemente Carl Evald Fock (1692–1752) till Martböle i Sagu socken i Finland, introducerades 1756 på farbrodern Henrik Johans (se ovan) nummer 1846 sedermera 1846 B.
Med denna gren sammanhör sedan 1815 friherrliga ätten Fock nr 354, se dito.
De efter 1809 i Finland kvarboende ättemedlemmarna immatrikulerades på Finlands Riddarhus 1818 6/2 under nr 120 bland adelsmän, och fortlever där.
Ovannämnde Henrich Focks yngste son, landshövdingen i Älvsborgs län och på Dal Gustaf Fock (död 1725), upphöjdes i friherrlig värdighet genom kunglig resolution given 1719 23/5 i Stockholm av drottning Ulrika Eleonora, och introducerades samma år under nr 147, men slöt själv ätten på svärdssidan 1725 29/3.
Beträffande personbeståndet i Finland se Finlands Adelskalender.
Kopia av sköldebrevet förvaras i Estlands Historiska Arkiv i Tartu (EAA.854.2.5345).

Rang

Adlig

Ättenummer

1846 B

Ursprung

Tyskland, Lübeck

Adlad

1651-08-30

Introducerad

1731-06-19 & 1752-06-08 & 1756 & 1804-09-11

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”… Skiölden fördelt, den öfra delen hwit, der uti ett granträ; den andra dehlen grön, der uti Twenne Stycke Kulor; ofwan uppå Skiölden en öpen Tornerhielm, Täcket och Crantzen med hwit, grönt och Blått, fördelte, ofwan uppå hiälmen, ett granträ, aldeles som thet med sine rätte färgor här hoos afmåhlat finnes; …”

Sköldebrevsavskrifter, RHA, 09:024.
Transkription: Karin Borgkvist Ljung, 2017-10-25.