Fitinghoff - Adlig - Nr. 220
Adlig ätt från grevskapet Mark i Westfalen, där tre bröder de Vitighoven nämnes 1230 som ministerialer hos biskopen av Münster. Ätten överflyttade till Livland vid 1300-talets mitt och spred sig med tiden i flera grenar i Baltikum samt var inskriven på riddarhusen i Estland, Livland och på Ösel (Huset Sandel).
Ätten består av två grenar vars samband inte har kunnat utredas.
Som den äldre ättegrenens stamfader anges en Conrad Vietinghoff till Jürs på Ösel.
Hans son var majoren vid Södermanlands regemente sedermera häradshövdingen och generalmajoren Johan Vitinghoff (1589–1685), vilkens barn naturaliserades och introducerades genom lottning 1634 15/7 under nuvarande nummer 220. Han själv naturaliserades och introducerades först 1638 13/2 under samma nummer.
Sonen, den siste manlige medlemmen av den äldre ättegrenen, generalmajoren av infanteriet sedermera generallöjtnanten Eric Göran Fitinghoff (1661–1736), upphöjdes i friherrlig värdighet genom kunglig resolution given 1719 21/12 i Stockholm av drottning Ulrika Eleonora och introducerades 1720 under nummer 172. Han slöt dock själv sin friherrliga ätt 1736 21/9.
Den yngre ättegrenen tillhör huset Sandel, vars stamfader uppges vara riddaren Diedrich von Vietinghoff som uppträder i Estland 1388–1426. Den uppges genom ovanstående Johan Vitinghoff ha blivit introducerad med lantrådet Otto von Vietinghoff till Sandel (levde 1635). Grenen blev bosatt i Sverige genom hans sonson livdrabanten Otto Georg Fitinghoff (död 1721). Två söner till denne deltog i riksdagen 1740–1741. Ätten uppflyttades 1778 3/11 i den då återinrättade andra klassen, riddarklassen.
Huvudmannagrenen överflyttade på 1890-talet till USA och fortlever där.