de Besche - Adlig - Nr. 944
Släkten ska enligt traditionen vara av nederländsk adel. Den med visshet äldste kände stamfadern är dock den vallonske köpmannen och arkitekten i Liège och senare i Antwerpen, Gillis (Gilius) Willemsson (död tidigast 1610), vilken inkom till Sverige dit hans söner redan tidigare flyttat, den förste 1595. Gillis var verksam i Nyköping 1606 och därefter som byggmästare i Stockholm 1608 och på Nyköpings slott 1609. Hans sonsöner, generalkvartermästaren sedermera överstelöjtnanten och kommendanten i Landskrona Daniel de Besche (1648–1685) och bruksägaren av bl.a. Forsmarks bruk Georg de Besche (1641–1711), naturaliserades som svenska adelsmän 1678 9/11 i Ljungby av konung Karl XI. De introducerades 1680 under nuvarande nr 944.
Ätten uppflyttades 1778 3/11 i den då återinrättade andra klassen, riddarklassen.
Ättemedlemmar skriver sig De Besche, De Bésche och de Bésche.
Ätten har gemensamt ursprung med utdöda adliga ätten de Besche nr 763, utdöda adliga ätten de Besche nr 1253 och utdöda adliga ätten de Besche nr 1300.
Blasonering
”… Een skiöld fördeelt uthi fyra felt, uthi det öfre högre och nedre vänstre, som svarte ähro, stå tvenne förgylte örnehufvuden uthi hvardera, men uthi dhe andre tvenne blå felten finnes tvenne förgylte leopardade leijon med ypne kloor och gap, uthsträckiandes dheras tungor. Ofvan på skiölden ähr een öpen krönt tornerhielm, hvaruthur framstijger ett förgylt örnehufvudh. Löfvärcket är gullt, blåt och svart, alldeles som sielfva vapnet här hooss finnes afmåhlat och medh sine rätte färgor tecknadt.”
Riksregistratur 1678 9/11, fol. 65 v. RA.