Cedercreutz - Adlig - Nr. Utesluten
Ätten består av två genom gifte på spinnsidan befryndade ättegrenar.
Den äldre ättegrenen härstammar från Dalarna. Äldste kände stamfader är kyrkoherden och prosten i Svärdsjö Laurentius Joannis Folkernius (ca 1618–1674), vilken kallade sig Folkernius efter födelsesocknen Folkärna.
Hans son, brukspatronen på Ludvika bruk och lagmannen i Närke sedermera landshövdingen i Västmanlands län Jonas Folkern Larsson (1661–1727), adlades 1711 20/8 i Bender i Turkiet av konung Karl XII med namnet Cedercreutz. Han introducerades 1713 17/12, men ätten uteslöts ur den nya matrikeln 1727 såsom varande introducerad i högre värdighet.
Han upphöjdes nämligen i friherrlig värdighet 1719 23/5 i Stockholm av drottning Ulrika Eleonora, och introducerades samma år under nr 143.
Den yngre eller Tersmedenska ättegrenen härstammar från norra Tyskland. Äldste kände stamfader är köpmannen i Stade Claus tor Smede (död ca 1497). Dennes sonsons sonson Herman zur Schmiden (ca 1610–1667), inflyttade före 1636 till Sverige där han blev arrendator av Larsbo bruk i Söderbärke socken i Dalarna. Hans son, även han arrendator av Larsbo bruk, Reinhold Tersmeden (1655–1698) var gift med Christina Börstelia (1663–1719), vilken som änka gifte om sig med ovannämnde Jonas Folkiern-
Cedercreutz.
Reinhold Tersmeden hade barnen, två söner och tre döttrar, generalauditören sedermera riksrådet Herman Tersmeden (1684–1754), sedermera hovjunkaren Reinhold Tersmeden (1691–1729), Margaretha Tersmeden (1690–1775), Anna Maria Tersmeden (1695–1776) och Beata Tersmeden (1696–1717), vilka adlades tillsammans med styvfadern 1711 20/8 och styvsönerna introducerades med denne 1713 17/12. De fyra äldsta då levande styvbarnen upphöjdes även i friherrlig värdighet tillsammans med styvfadern 1719 23/5 och styvsönerna introducerades med denne samma år under nr 143.
Ätten är sedan 1719 utgrenad i friherrliga ätten Cedercreutz nr 143, se dito.
((SAK 2025))
Klingspor, Sveriges ridderskaps och adels vapenbok, (1890).