Bonde - Friherrlig - Nr. 20

Medeltida frälse- och riksrådsätt som härstammar från Småland och Östergötland. Den med visshet äldste kände medlemmen är väpnaren sedermera riddaren och riksrådet Thord Bonde (känd 1310–1327) till Örbäck i Östergötland. Från hans yngre bror, väpnaren Erengisle Petersson (känd 1319–1350) till Kedjenäs i Småland, härstammar samtliga nu levande medlemmar av ätterna Bonde. Ätten introducerades 1625 (10/3–4/4) efter lottning i dåvarande andra klassen, riddarklassen, under dåvarande nr 15, nuvarande nr 11. Ätten utgick i adlig värdighet 1868 11/11.
Emellertid hade riksrådet Carl Bonde (1581–1652) till Laihela i Vasa län i Finland, efter vilken grenen blivit uppkallad, upphöjts i friherrlig värdighet 1651 16/6 på Stockholms slott av drottning Kristina. Han introducerades 1652 15/10 under nuvarande nr 20. Denna ättegren till Laihela utgick såsom friherrlig 1712 2/10 men fortlever i grevliga ätten Bonde af Björnö nr 41, se dito.
En medlem av den adliga ätten Bonde, riksrådet Claes Bonde (1664–1726), upphöjdes i grevlig värdighet genom kunglig resolution 1719 17/4 i Stockholm av drottning Ulrika Eleonora och introducerades 1719 med namnet Bonde af Säfstaholm under nr 64. Ätten utgick 1783 6/4.
En annan medlem av adliga ätten Bonde, chefen för drottning Fredrikas hovstat, överstekammarjunkaren och översten, sedermera en av rikets herrar Carl Göran Bonde (1757–1840), upphöjdes i friherrlig värdighet 1802 9/12 på Stockholms slott av konung Gustav IV Adolf med rätt att uppta den utgångna friherrliga ättens namn, nummer och vapen. Han introducerades sålunda 1803 7/3 på nr 20.
Friherrebrevet i original från 1651, liksom friherrebrevet i original från 1802, i privat ägo.

Rang

Friherrlig

Ättenummer

Ursprung

Sverige, Småland & Sverige, Östergötland

Adlad

1651-06-16 & 1802-12-09

Introducerad

1652-10-15 & 1803-03-07

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”… En Fyra dubbelt fördelt Skjöld, der midt uti Dess förra Stam-Wapen, som är en Gull-Skjöld, deruti en Båt med en Qwast af 3:ne Påfogels fjädrar uti hwardera stammen; Uti den öfwersta Skjölden på högra, och nedersta på wänstra sidan, äro twenne Berg, hwardera af naturlig grön färg, med en å hwarje Berg, ifrån höger til wänster rinnande Ström af silfwer, samt öfwerst utur spitsarne upstående eldslåga med rök, uti Silfwer-Fält. Uti den öfwersta på wänstra, och nedersta Skjölden på högra sidan, flyta twänne Strömmar i Gull-Fält. Ofwanpå Skjölden äro twänne Öpne Torner-Hjelmar med en Friherre- Krona uppå; Öfwer den högra Hjelm-Kronan är en Båt, sirad uti stammarne med Qwastar af 3:ne Påfogel fjädrar, och uppå den wänstra Hjelm-kronan äro 2:ne Berg, med utbristande och upstående Elds-flam och rök öfwerst af spitsarne; öfwer hwardera af dessa Berg löpa äfwen en Ström af Silfwer ifrån höger till wänster. Löfwerket är ömsewis utanpå af Gull och Silfwer, under Guldet blått och under Silfret rödt: Aldeles såsom det här med sina rätta och egenteliga färgor afmålat finnes.”

Friherrebrevet i original, privat ägo, (1802-12-09).
Transkription: Göran Mörner, 2020-09-10.