Bielke - Grevlig - Nr. 29

Bielkeätten är en av landets äldsta kända fortlevande frälse- och riksrådsätter av svenskt ursprung. De tidigaste kända företrädarna är riddaren Nils Kettilsson som omtalas 1279 och dennes broder riddaren, riksrådet och lagmannen i Tiohärads lagsaga i Småland, Thure Kettilsson som omtalas 1283. Möjligen skulle dessa kunna vara söner till en Kettil Petersson som omtalas 1266 och 1268.
Hogenskild Bielkes yngre broder, riksrådet Claes Bielke (1544–1623), upphöjdes i friherrlig värdighet 1594 19/2 vid konung Sigismunds kröning och skrev sig friherre till Vik. Hans friherrliga ättegren utgick på svärdssidan 1638 22/12 utan att ha blivit introducerad i denna värdighet.
Ätten introducerades såsom varande en riksrådsätt i andra klassen, riddarklassen, 1625 (10/3–4/4) med namnet Bielke af Åkerö efter lottning under dåvarande nr 12, nuvarande nr 8 men utgick på svärdssidan i denna värdighet 1647 17/3.
Emellertid hade de två bröderna, rikskanslern Svante Bielke (1567–1609) och riksrådet Nils Bielke (1569–1639), upphöjts i friherrlig värdighet 1608 12/8 i Stockholm av konung Karl IX. Ätten introducerades 1625 (10/3–4/4) under dåvarande nr 7, nuvarande nr 6. Svantes gren utgick på svärdssidan 1639 2/4 och Nils gren på svärdssidan 1792 22/3, varvid den friherrliga ätten utslocknade.
Dessförinnan hade emellertid tidigare ambassadören, dåvarande kungliga rådet, generalen av kavalleriet och infanteriet samt generalguvernören i Pommern, sedermera fältmarskalken friherre Nils Bielke (1644–1716), upphöjts i grevlig värdighet 1687 10/12 på Stockholms slott av konung Karl XI och introducerats 1689 5/2 under nr 29. Han hade dock redan 1686 eller 1687 upphöjts i tysk-romersk riksgrevlig värdighet, vilken värdighet han av konung Karl XI tilläts ta emot 1688 7/1.

Rang

Grevlig

Ättenummer

Ursprung

Sverige, Småland

Adlad

1687-12-10

Introducerad

1689-02-05

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”… En fördeelt Skiöld i Fembton Fält hwar af de femb första och femb sidsta äro de nämste slächternes skiölder på Fäderne och Möderne; men de femb medelste hanβ egne; Nembl. den förste Wasars, den andra Leijonhufwudz, den tredie de gamble Sturars, den fierde de unga Sturars, den fembte de Gripars, den Elloffte Oxenstiernas, den tolfte Rosars af Erfwala, den trettonde Hornars, den fiortonde Banerars och den Fembtonde Trollars. Men den siette, som är den förste af hanβ egne Skiölder, förer ett blått Fält med GullCronor sådt, utj hwilket står ett gyllene Leijon hållandes en Commendeur Staf i bägge Ramarne den siunde är fördelt i tre deelar, De twenne öfwerste bågewijs snedt öfwer äre af Sölfwer, i hwilka stå twenne swarta Turckehufwuden med deraβ Turban den nederste delen är rööd med ett Sölf:r Torn, öfwer hwilket står en half Måne af Sölfwer, den ottonde som ståår mitt utj är Bielkarnes gamble Stamm-Wapn, den Nijonde är fördelt utj twenne delar ifrån ofwan till nedan och är den högre delen af guld med en swart halfflächt Örn, och sedan är den andra delen fördelt twärt öfwer, af hwilken den öfwersta är swart med ett uprest Guld Leijon, den nederste är med tree Guldrander och fyra röda rander nederåth, den tijondhe är blå med en bred guldrand mitt öfwer, utj den öfwerste delen finnes twenne gyllene Lillior utan Stielkar, och utj den nederste delen en Caducei eller Mercurij Staf af guld. Ofwan på detta grefwelige Wapnet stå trenne Crönte hielmar, af hwilke den medelsta är gambla Bielcke Wapnetz, på den andre Hielmen, som är å högre sijdan står en Karl till median utj fult Harnesk, hållandes i högre handen twenne Fahnor, af hwilke den ene förer tre Gull Cronor och den andre swenske Leijonet och i den Wänstre Handen sammaledes twenne Fahnor utj den ena är keijsarnes och i den andre det Beijerske Wapnet; Uppå den tredie Hielmen, som fins på wänstra sijdan, står ett krönt gyllene Leijon med en Commendeurs Staf i Ramarne. Sedan äre och twenne Grijpar af Naturlig Färg, som hålla Wapnet emellan sig alldeles efter det skick och den ordning, som sielfwe Wapnet här, med sine rätte och egentelige färgor finnes tecknat och afmåhlat; …”

Sköldebrevsavskrifter, RHA, 04:115.
Transkription: Göran Mörner, 2019-05-06.