Belfrage - Adlig - Nr. 782
Släkten härstammar från Skottland med Giulielm Belfrage till Pennington och Tulliochie vid Kinross i grevskapet Kinross som äldste angivne stamfader. Den kan utgöra en gren av den i England och Skottland vittutbredda släkten Beveridge men de för dock olika vapen.
Giulielm (William) Belfrages sonsons sonson, Hans (John) Belfrage (1614–1688), vilken till en början i Sverige kallades för Befritz, var född i Kirkcaldy i grevskapet Fife i Skottland och inkom till Sverige 1624. Han var först verksam i Brätte men blev senare rådman och borgmästare i Vänersborg.
Magistraten i staden Culross i Skottland utfärdade 1666 18/4 ett bördsbrev vari hans härstamning från den gamla skotska släkten Belfrage intygas. Vidare har ett samtida stamträd med vapen utfärdats för honom, sannolikt av Sir Charles Erskine of Cambo, Lord Lyon King of Arms i Edinburgh (verksam 1663–1677), vilket synes framgå av den annars nästan helt försvunna och otydliga texten.
Hans Belfrage adlades 1666 3/12 på Stockholms slott av konung Karl XI:s förmyndarregering med namnet Belfrage med bibehållet släktvapen. Han introducerades 1668 27/8 under nuvarande nr 782.
Ätten uppflyttades 1778 3/11 i den då återinrättade andra klassen, riddarklassen.
Medlemmar av den första yngre grenen är bosatta i Finland och en del av den tredje är bosatt i USA. Den senare nämnda grenen har påförts ytterligare medlemmar fortlevande i USA.
Såväl det skotska bördsbrevet som det svenska originalsköldebrevet är sedan 1886 donerade till Riddarhuset. Ovannämnda stamträd är sedan 2000 deponerat i Riddarhuset.
Blasonering
”… Een hehl och ofördelt schiöldh, medh Silfwerfergat felt, hwauthi nederst är ett afstumpat Biurehufwudh af naturlig ferga, mitt uthi Skiölden ähr en half måna af rödh ferga, som wänder sine spitzer opföre, och öfwer then samme ähro tu andre Biurehufwuden, äfwen af naturlig ferga. Ofwanför är en öpin Tornerehielm, hwilken tillijka medh tecket och löfwerket, ähr af rödh, guhl, blå och hwit ferga fördelt, förandes all öfwerst en spitzig rödh halfmånadh emillan otta fahner, fyra på hwarthere sidan, aldeles som thet här hoos medh sine egentelige fergor repræsenterat och afmålat står;…”
Sköldebrevet i original, RHA.
Transkription: Karin Borgkvist Ljung, 2017-03-08.