Barck - Adlig - Nr. (1401)
Släkten härstammar från Västmanland. Äldste kände stamfader är klockaren i Västerfärnebo socken Per Larsson. Han blev fader till kyrkoherden i Söderbärke, slutligen kyrkoherde och prost i Stora Tuna, Laurentius Petri Ferneboensis (1603-1673), vilkens barn efter orten Söderbärke kallade sig Barchius och Bar(c)k.
Dennes yngste son, sekreteraren i Kungliga kansliet Samuel Bark (1662-1743), adlades 1705 25/8 i Fältlägret vid Blonie i Masovien, Polen, av Konung Karl XII med oförändrat namn, och introducerades 1708 18/6 under dåvarande nr 1401, men ätten uteslöts i den nya matrikeln 1727 såsom varande introducerad i högre friherrlig värdighet.
Ätten är sedan 1719 utgrenad i friherrliga ätten Barck nr 162, se dito.
Originalsköldebrevet i original är sedan 2000 deponerat i Riddarhuset.
((SAK 2010))
Klingspor, Sveriges ridderskaps och adels vapenbok, (1890).
Blasonering
”… En Skiöld fördelt i längden uti trenne lika Fält, snedt öfwer hwilka löper ett taille-Strek, som åtskillier Delarne emot hwar annan med blåt och Guld; Ofwan på Skiölden står en öpen Tornerhielm, hwar utur opstiger öfra delen af ett blåt Leijon, hållandes ett par Pilar af Guld i högra Ramen; Krantzen och Löfwärket är af Guld och blåt, Aldeles som detta Wapnet med dess rätta Färgor här hos står afmålat och utsatt.”
Sköldebrevet i original, RHA.
Transkription: Göran Mörner, 2023-09-30.