Wrede af Elimä - Friherrlig - Nr. 44

Uradlig ätt som härstammar från Westfalen i Tyskland. Äldste kände företrädare är en Everhardus Wrethe (nämnd 1202), som var i tjänst hos greven av Arnsberg. Den äldste kände stamfadern är Heinrich Wrede (nämnd 1318–1321), till Sorpe.
Ätten överflyttade under 1300-talet till Livland. Den med visshet äldste kände stamfadern är Caspar Wrede (var död 1599), hovjunkare hos ordensmästaren i Livland och som av denne 1559 erhöll tillstånd för godsinköp. Ätten kom i svensk tjänst omkring 1600 med hans son ryttmästaren Henrik Wrede, som stupade vid slaget vid Kirkholm 1605 och därvid räddade konung Karl IX:s liv.
Ätten introducerades 1625 (10/3–4/4) genom hans son, sedermera kaptenlöjtnanten Casper Wrede (död 1667), men ätten uteslöts 1654 ur matrikeln såsom varande introducerad i högre värdighet.
Han upphöjdes nämligen tillsammans med brodern, assessorn Carl Henrik Wrede (död 1654), för faderns förtjänster i friherrlig värdighet 1653 18/8 på Stockholms slott av drottning Kristina, och introducerades 1654 11/5 med namnet Wrede af Elimä under nr 44.
Lantmarskalken, presidenten i Kammar- och Kommerskollegium samt Statskontoret friherre Fabian Wrede (1641–1712), upphöjdes i grevlig värdighet 1687 10/12 på Stockholms slott av konung Karl XI, och introducerades 1689 5/2 med namnet Wrede under nr 27, men slöt själv ätten på svärdssidan 1712 6/12.
Den äldsta eller estländska grenen, tillika ättens tidigare huvudmannagren, var bofast i Baltikum och inskriven på Riddarhuset i Estland 1746, samt en gren därav på Riddarhuset på Ösel 1870 (denna gren utgick 1899) med namnet von Wrede. Grenen var bosatt där fram till 1940 då den överflyttade till Tyskland. Där utgick den 1977 12/9 på svärdssidan (och i Kanada 2005 25/6 på spinnsidan). Den utdöda grenen får dock inte förväxlas med andra i Tyskland boende friherrliga ätter Wrede.
En medlem av ättens svenska gren, generalen sedermera statsrådet och en av rikets herrar, fältmarskalken friherre Fabian Wrede (1760–1824), upphöjdes i grevlig värdighet jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar grevlig värdighet, 1809 29/6 av konung Karl XIII. Han tog aldrig introduktion som sådan men värdigheten har fortsatt att gå i arv och en ättling är innehavare av den.
Ättens finländska gren kvarblev i Finland efter 1809, och immatrikulerades på Finlands Riddarhus 1818 17/9 under nr 2 bland friherrar, och den fortlever både i Finland och i Sverige.
Beträffande personbeståndet i Finland se Finlands Adelskalender.
Friherrebrevet i original är sedan 1949 deponerat i Riddarhuset.

Rang

Friherrlig

Ättenummer

Ursprung

Tyskland, Westfalen (Italien enligt traditionen)

Adlad

1653-08-18

Introducerad

1654-05-11

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”… Een fyradubbel fördeelt Sköldh, der midt vthi som förra Wredernes Stamwapn warit hafwer, een grön Lorbehr Crantz medh fem röda Roser Vthj ett guhlt Fiäll. Vthi den öfwerste Skölden på högre sijdan een brunachtigh springande häst, Sahlat och oppbetzlat, hafwandes på hufwudet een Gyllende Chrona vthi ett hwijt Fiäll: Vthi den öfwerste Skölden på wänstre sijdan een Mann i fult Couretz med ett bart Swärd i handen, hafwandes ett rödt Fäldtekn kring om sigh och een rödh Plumatie j Caschetten vthi ett guhlt Fiäll: Vthi den högre nederste Skölden een Gyllende Chrona medh twenne i Korβ stående blancke Swärdh vthi ett rödt Fiell: Vthi den wänstre nederste Skölden ett guhlt Leijon vthi ett blått Fiäll: Åfwan på Skölden twå opne Tornerehielmar. Hielmteket och Crantzerne med guult, blott, rödt och hwijt fördelte; Hwarthera Hielmen med een Frijherre Chrona på: På den högre Hielm Chronan står een Lorbär Crantz med fem röda Roser emellan twenne wingar, den högre guul och den wänstre rödh. Vthur den wänstre Hielm Chronan opstår ett guhlt Leijon, hafwandes i den högre footen een blå Flagga och i den wänstre een hwijt Flagga. Bakom Leijonet står i lijka motto een blåå och een hwijt Flagga, aldeles som heela detta wapnet med sine egentelige färgor här hoos repræsenterat och affmåhlat står, …”

Friherrebrevet i original, RHA.
Transkription: Karin Borgkvist Ljung, 2017-02-15.