Carlheim sedermera Carlheim-Gyllensköld - Adlig - Nr. 1661

Ätten består av två på spinnsidan befryndade grenar.
Den äldre ättegrenen härstammar från Seglora socken i Västergötland där den äldste stamfadern, Sven Olofsson (mitten av 1500-talet), var kyrkoherde.
Dennes sonsons sonson, assessorn i Kommerskollegium Håkan Carlheim (1660–1729), jämte dennes två brorsöner, ryttmästaren vid Adelsfanan sedermera majoren Svante Jaensson Carlheim (1686–1758) och löjtnanten vid Skaraborgs regemente Bengt Gustaf (Wolmarsson) Carlheim (född 1695), adlades 1719 25/9 i Palatset i Stockholm av drottning Ulrika Eleonora med namnet Carlheim. Ätten introducerades 1720 under nuvarande nr 1661.
Håkan slöt själv sin ättegren 1729 10/10 likaså gjorde Bengt Gustaf, den senare dock vid okänd tidpunkt.
Svante erhöll 1743 16/9 tillstånd att till Carlheim foga namnet Gyllensköld efter den 1703 avlidne farbrodern Sven Gyllensköld.
Den yngre adopterade ättegrenen härstammar från Grums socken i Värmland. Äldste kände stamfader uppges vara arrendatorn av Kälkebräcka (numera Karlberg) Nils Matsson (mitten av 1600-talet), efter vilket ställe sonsönerna kallade sig Breckzelius som sedermera förkortades till Brelin. Hans sonson var kyrkoherden i Bolstads, Grinstads, Gestads och Eriksstads församlingars pastorat av Karlstad stift på Dal, teologie doktorn Nils Brelin (1690–1753).
Dennes sonson, generaladjutanten av eskadern, överstelöjtnanten i Flottan och majoren vid Örlogsflottan sedermera konteramiralen vid Örlogsflottan Carl Eduard Brelin (1768–1819), adlades genom kunglig resolution given 1805 17/5 på Stockholms slott av konung Gustav IV Adolf med adoption på sin moders styvfaders, majoren Svante Carlheim-Gyllenskölds adliga namn och nummer. Han introducerades sålunda 1807 9/1 under nr 1661.
Han upphöjdes vidare i friherrlig värdighet jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar friherrlig värdighet, 1817 28/1 på Stockholms slott av konung Karl XIII med namnet Gyllensköld. Han introducerades vidare 1817 15/11 under nr 365 varvid hans adliga ättegren utgick på svärdssidan. Han slöt dock själv sin friherrliga ätt på svärdssidan 1819 18/2.
Ätten har gemensamt ursprung med utdöda adliga ätten Gyllensköld nr 1207.
Originalsköldebrevet från 1719 är sedan 2021 deponerat i Riddarhuset.

Rang

Adlig

Ättenummer

1661

Ursprung

Sverige, Västergötland, Seglora pastorat & Sverige, Värmland, Grums socken, Kälkebräcka (Karlberg)

Adlad

1719-09-25 & 1805-05-17

Introducerad

1720 & 1807-01-09

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”… En Skiöld af gull, hwaruti sees en blå Sparre, som med sina bägge ändar rörer mit på kanterne af Skiölden. Uppå Sparren lysa trenne Stiernor af silfwer, och under den samma står en röd Borg af tre Torn, hwar af det medlersta hafwer en hög Spetz, men de bägge yttre crenellée. Ofwan på Skiölden står en öppen Tornerhielm, hwarutur sträcker sig en swart Örnfoot, som håller et Martis teckn af gull, emellan twenne utslagne wingar, med swart och gull hwar om annan i twäran fördelte. Crantzen och Löfwärcket är af gull, silfwer, blått och rödt, aldeles som detta Wapn med sine egentelige färgor här hoos afmålat finnes.”

Sköldebrevet i original, RHA.
Transkription: Göran Mörner, 2021-04-19.