von Schéele - Adlig - Nr. 2059
Ätten härstammar från Johannes Scheele, borgare i staden Tribsees i Pommern under första hälften av 1500-talet (en son till honom föddes 1518 eller möjligen 1526).
Johannes Scheeles ättlingar i sjätte led, bröderna, assessorn i Göta hovrätt Adam Scheele (1720–1804), och hovrättsassessorn och brukspatronen sedermera överdirektören och bergsrådet Christian Benjamin Scheele (1721–1799), naturaliserades såsom svenska adelsmän 1768 9/9 på Stockholms slott av konung Adolf Fredrik med namnet von Schéele. Sköldebrevet utfärdades dock först 1773 19/2 på Stockholms slott av konung Gustav III, och ätten introducerades 1776 9/5 under nr 2059.
En nedan redovisad gren vilken 1897 överflyttade till Alaska fortlever i USA. Möjligen kan ytterligare grenar fortleva i USA och i Australien.
Originalsköldebrevet är sedan 2014 deponerat i Riddarhuset.
Blasonering
”… En Skiöld af Silfwer, och däruti et emot Höger wändt Hufwud och Halsen af en Hind med Naturlig Färga; allenast med den tilläggning, at til skillnad ifrån dem af samma ätt, som Utrikes wistas, Skiölden är infattad i en Röd Ram, beströdd med Ellofwa Fembladige Rosor af Guld. Ofwanuppå ses en Öpen Tornere Hielm och deruppå et upräckande Hufwud och Halsen af en Hind, lika som i Skiölden. Hielmkrantsen är wriden af Silfwer och Blått, och det Wapnet omgifwande Löfwärcket är skiftewis fördelat i Silfwer och Blått, guld och Rödt. Aldeles som detta Wapn med sina rätte och egentelige Färgor här ofwan afmålat finnes.”
Sköldebrevet i original, RHA.
Transkription: Göran Mörner, 2016-12-15.