Heijkenskjöld - Adlig - Nr. 1983
Släkten härstammar från Tyskland. Äldste kände stamfader är kopparsmeden och bruksmästaren vid myntverket i Avesta, Detlof Heijke (nämnd 1643 och död 1682), vilken från Tyskland inflyttat först till Säter och sedan 1644 till Avesta.
Hans sonson, bergsrådet i Bergskollegium Detlof Heijke (1707–1775), adlades 1761 10/3 på Stockholms slott av konung Adolf Fredrik med namnet Heijkenskiöld, och efter att ha erhållit återställande av försutten tid för introduktion av konung Gustav III introducerades han 1774 21/4 under nr 1983.
Originalsköldebrevet är sedan 1957 deponerat i Riddarhuset.
Blasonering
”… En Blå Skiöld i twäran fördelt i Twenne Fäldt, medelst en Bielcke af Silfwer, som mitt uppå är belagd med ett Hermine Korsz, formerat af Fyra med Spitsarne sammanwände Herminer, och beledsagat af Twenne Blå Billetter, lagde den ena till Höger, och den andra till Wänster. I det Öfra Fäldtet sees twänne Stellæ Chymicæ eller Siu Uddige Stiernor af Guld, och i det nedra en dylika Stierna. Ofwan på den öpne Tornere Hielmen emellan Twenne utslagne Wingar, hwilcka i twäran äro med Guld och blått fördelte och omwäxlande, sees en uprest Bergsmans Kihl eller så kallad Eisen af Guld, Äggen wänd till Höger, och Skaftet omwefwat med Grönskande Lager. Krantsen är af Guld och Blått och Wapentäcket är till yttra sidan blått, men till den inra af Guld. Aldeles som det Härhos med sina egenteliga Färgor afmålat finnes.”
Sköldebrevet i original, RHA.
Transkription: Göran Mörner, 2017-04-29.