von Saltza - Friherrlig - Nr. 260
Adlig ätt som härstammar från Sachsen i Tyskland och är känd sedan 1500-talets förra del med en Heinrich von Salza till Brücken i kretsen Sangerhausen som angiven äldste kände stamfader. Den s.k.
Brückengrenen överflyttade till Estland i början av 1600-talet, och medlemmar därav till Sverige i början av 1700-talet.
Heinrich von Salzas ättlingar i sjätte led naturaliserades genom kunglig resolution given 1731 12/6 i Stockholm av konung Fredrik I. De var bröderna, korpralen vid Livdrabantkåren sedermera överstelöjtnanten vid Jämtlands regemente, Evert Friedrich von Saltza (1684–1750), och majoren vid Östgöta infanteriregemente sedermera generalmajoren och landshövdingen i Jönköpings län, Jacop Ludwig von Saltza (1685–1763). De introducerades samma år 19/6 under nr 1849.
Evert Friedrich slöt själv sin ättegren på svärdssidan 1750 10/8.
Jacob Ludvig von Saltza (1685–1763), upphöjdes vidare i friherrlig värdighet 1755 3/3 på Stockholms slott av konung Adolf Fredrik, och hans båda söner introducerades 1776 9/5 under nr 260 varvid den adliga ätten utgick på svärdssidan.
Friherrebrevet utfärdades dock först 1780 5/12 på Stockholms slott av konung Gustav III.
Landshövdingen i Hallands län, generalmajoren och lantmarskalken friherre Hugo Herman von Saltza (1726–1785), upphöjdes i grevlig värdighet 1778 27/12 på Stockholms slott av konung Gustav III, och introducerades 1778 28/12 under nr 96, men slöt själv sin ätt på svärdssidan 1785 1/3.
Ätten utgick i Sverige 1925 15/2 men fortlever i en 1891 till USA överflyttad gren.
Med ätten sammanhör sedan 1845 grevliga ätten von Saltza nr 142, se dito.
Originalresolutionen från 1731 förvaras i Riddarhuset. Friherrebrevet i original i privat ägo. Grevebrevet i original från 1778 i privat ägo.
Blasonering
”En fördelad sköld: warandes högra öfra och wänstra nedre fälten röda, och i hwardera ses en fritt stäld fransk lillia af silfwer. De wänstra öfra och högra nedre fäldten Ã¥ter äro af wattn? färg eller silfwer och uti hwardera äro 2ne emot hwarannan fälde metkrokar, med utwande spakar i form af anckare, af naturlig eller jern färga. UppÃ¥ skölden är satt en större friherre krona, emellan 2ne emot hwarandra wände samt med mindre friherre kronor krönte tornerkielmar. Uti den högra hielmkronan stÃ¥r en fransk lillia af silfwer, och uti den wänstra trenne struska fiädrar: den medlersta af silfwer, och de yttre af röd färg, emellan 2ne up- och nedwände jern färgade metkrokar. Skölden är omgifwen Ã¥ alla sina öfra sidor med löfwärck som i grund är rödt, samt i dagen af silfwer.”
Konceptet i RA, Friherrebrev vol 7 s 872, varav avskrift i RHA. registerkort över sköldebrev.
Transkription: Per Nordenvall.