Stiernstedt - Friherrlig - Nr. 145
Släkten härstammar från Finland. Äldste kände stamfader är köpmannen och rådmannen i Viborg, Hans Thesleff (död 1615).
Hans sonson, guvernementssekreteraren i Narva sedermera landshövdingen i Åbo län, Johan Thesleff (1653–1722), adlades 1697 3/12 av konung Karl XII med namnet Stiernstedt. Han introducerades 1699 21/3 under dåvarande nr 1349 men ätten uteslöts i den nya matrikeln 1727 såsom varande introducerad i högre värdighet.
Han upphöjdes nämligen i friherrlig värdighet 1719 23/5 i Stockholm av drottning Ulrika Eleonora och introducerades samma år under nr 145 varvid den adliga ätten utgick.
En ättemedlem skriver sig Stjernstedt.
Ätten har gemensamt ursprung med finländska adliga ätten Thesleff nr 182.
Friherrebrevet i original i privat ägo.
Blasonering
”… En sköld fördehlt i fyra fält, hvilka med ett gyllende korss ifrån hvarandra skillias, och mitt uppå fördehlningen dess förra adelige stamvapen, som är en sköld, fördehlt genom tvänne streck i längden och ett i tvären uti sex dehlar, lyhsandes uti hvardera af den första, tredje och femte deelen en stiehrna af guld i blått fält. Dhe tree öfrige deelarne äro af silfver, men af sielfva frijherrliga vapnet är det första fältet blått, hvaröfver går en bande af guld emellan tvänne billetter af silfver, varandes sielfva banden zijrad med en blå Mercurii staaf. Det andra fältet är af rödfärg, hvaruti sees en cröhnt försilfrad hielm med tvänne små crohnflaggor igenom. Det tredie fältet är uti allt lijkt med det andra, så ock det fiehrde med det första. Ofvan på skölden stå tvänne öppne tornerhielmar med en frijherrlig crona emellan och en på hvardera hielmen. Öfver den högra hielme-cronan vijsa sig ett paar blå uthsträckte vingar med en stiehrns af guld emellan och en af samma metall på hvardera vingen, men uppå den vänstra står en piramid af guld igenom en gröhn crantz emellan en struss-fiäder af silfver och en af röd färg. Löfvärcket är af guld, silfver, blått och rödt, aldeles som det samma med sine egentelige färgor härhoos afmåhlat finnes. . . .”
Sköldebrevsavskrifter, RHA, 08:498.