Steuch - Adlig - Nr. 1582
Släkten härstammar från Södermanland. Den med visshet äldste kände stamfadern är fogden i Oppunda härad i Södermanland, Erik Pedersson Stök (levde 1645).
Hans sonson var ärkebiskopen Matthias Steuchius (1644–1730), vilkens hustru, Anna Tersera (1653–1723), och sex barn, två söner och fyra döttrar adlades för dennes förtjänster 1719 23/5 i Palatset i Stockholm av drottning Ulrika Eleonora med namnet Steuch. Sönerna var professorn i moral och filosofi vid Uppsala universitet sedermera ärkebiskopen, teologie doktorn Jöns Steuchius (1676–1742), professorn vid Lunds universitet sedermera professorn i matematik vid Uppsala universitet och kommerserådet, filosofie magistern Elof Steuchius (1687–1772) och döttrarna Elisabeth Steuchia (1677–1758), Anna Steuchia (1684–1737), Maria Steuchia (1689–1719) och Margaretha Steuchia (1696–1770). Sönerna introducerades samma år under nuvarande nr 1582.
Elof slöt själv sin ättegren på svärdssidan 1772 1/6.
En annan av ärkebiskopens söner, protokollsekreteraren i Senaten, Matthias Steuchius (1681–1714), adlades redan 1714 19/8 i Demotica i Turkiet av konung Karl XII med namnet Steuch men med ett annat vapen. Han slöt själv sin ätt på svärdssidan 1714 6/10 utan att ha hunnit taga introduktion.
Ättemedlemmar är bosatta i Danmark.
Originalsköldebrevet från 1714 förvaras i Finlands Riddarhus.
Blasonering
”… En Skiöld genom twänne spitsigt utföre sammangående Streck fördelt i trenne delar, varandes det medlersta fältet af gull, med en röd Ros uti, och de bägge yttre äro frie fält af swart färga. Öfwerst i Skiölden är en blå Chef, i hwilken lysa twänne Stiernor af Silfwer. Ofwan på Skiölden står en öppen Torneerhielm, hwaruppå ses en uprätt stående staf af gull, om wefwad med en grön Lagerquist, emellan twänne utslagne och i twäran fördelte Wingar, hwaraf den högre är af gull och blå färg, och den wänstre af swart och gull. Crantsen och Löfwärket är af gull, silfwer, blått, rödt och swart, aldeles som detta Wapen med deβ egenteliga färgor härhos på andra sidan afmålat finnes.”
Sköldebrevsavskrifter, RHA, Stf 04:055-058.
Transkription: Göran Mörner, 2017-03-04.