Stackelberg - Friherrlig - Nr. 192
Av gemensamt ursprung med adliga ätten Stackelberg nr 113, se dito.
En sonsons sonsons son till den där nämnde gemensamme stamfadern Peter Stackelberg (död 1545), generalen av infanteriet sedermera fältmarskalken Berendt Otto Stackelberg (1662–1734), naturaliserades som adelsman genom kunglig resolution given 1726 7/9 i Stockholm av konung Fredrik I och introducerades samma år 10/9 näst efter nuvarande nr 1791, men ätten uteslöts i den nya matrikeln 1727 såsom varande introducerad i högre värdighet.
Han upphöjdes nämligen i friherrlig värdighet 1727 11/7 i Palatset i Stockholm av konung Fredrik I och introducerades samma år 10/8 under nr 192, varvid den adliga ätten utgick.
Ätten har 1763 utgrenat sig i grevliga ätten Stackelberg nr 100, se dito, och grenar därav var sedan 1746 inskrivna på Estlands Riddarhus med namnet von Stackelberg. Den utgick i Sverige på svärdssidan 1888 4/9, men en medlem av den estländska grenen återfick representationsrätt 1962 26/10, för att ånyo utgå med honom 1982 7/11.
Två grenar hade emellertid immatrikulerats på Finlands Riddarhus 1818 30/1 under nr 10 bland friherrar, varav den yngre dock utgick där på svärdssidan 1960 25/9, men kan möjligen fortleva som expatrierad i Ryssland. En gren överflyttade ca 1890 till Australien och fortlever där.
De från de estländska grenarna härstammande medlemmarna är idag i huvudsak bosatta i Schweiz, Tyskland, Sydafrika, Finland, Kanada, USA och Ryssland och skriver sig von Stackelberg.
Beträffande personbeståndet i Finland se Finlands Adelskalender.
Ätten har även gemensamt ursprung med friherrliga ätten Stackelberg nr 127.
Friherrebrevet i original förvaras i Estlands historiska arkiv i Tartu (EAA.1862.4.92).
Blasonering
”… En skiöld af gull, hvaruti ses tvenne ekestakar eller stiälkar med tvenne gröna ollon på hvardera emillan trenne gröna bärg. Ofvan på skiölden äro tvenne öpne torner hielmar med en frijherrlig krona emellan och en på hvardera hiälmen. Utur den högra hiälm cronan upstiger öfre delen af ett krönt gyllende leijon emellan tvenne sådane eke stiälkar, som i sielfva fältet beskrifvas. Uppå den vänstra står en fältmarskalks eller commando staf igenom en gyllende crona emellan tvenne estandarer och äfven så många fanor med gull och blått om hvarannan fördelte. Hiälmtäcket består af gull och blå färg, aldeles som detta vapen med sine egentelige färgor här hoos afmålat finnes. . . . .”
Sköldebrevsavskrifter, RHA, Stf 05:030.