Rosencrantz - Adlig - Nr. 1967

Ätten består av två genom giftermål befryndade släkter.
Den äldre grenen utgörs av en gammal dansk medeltida adelsätt från Jylland, känd sedan 1300-talet genom drotsen Iver (levde 1308), och med Hevringsholm som stamgods. Grenar var bosatta i Skåne bl.a. på Glimminge i Vallby socken och på Örup i Benestads socken.
Till denna gren hörde löjtnanten vid Posseska regementet i Stralsund sedermera översten i armén, Holger Anders Rosenkrantz (1727–1783), vilken med bröderna, fänriken vid Posseska regementet sedermera kaptenen vid Psilanderhielmska regementet, Henric Sebastian Rosenkrantz (1730–1799), och livdrabanten sedermera överstelöjtnanten Gustaf Christopher Rosenkrantz (1730–1809), naturaliserades genom kunglig resolution 1752 25/5 av konung Adolf Fredrik med namnet Rosencrantz. De introducerades 1756 23/3 under nr 1967.
Holger Anders slöt själv sin ättegren på svärdssidan 1783 28/5 och Henric Sebastian slöt själv sin ättegren 1799 18/4 liksom Gustaf Christopher 1809 11/1.
Till denna gren hörde även majoren Holger Axelsson Rosenkrantz (1688–1758), en farfars fars sysslings sonson till de ovanstående tre bröderna, vilken naturaliserades och introducerades tillsammans med dessa (se ovan). Holger Axelssons gren utgör huvudmannagrenen.
Den adopterade ättegrenen härstammar från visitören och köpmannen i Ystad, Jacob Andersson (död 1714). Hans sonsons son, ryttmästaren Petter Christian Sylvan (1765–1814), gift med Engel Eleonora Rosencrantz (1778–1841), adlades 1805 23/8 i Helsingborg av konung Gustav IV Adolf med adoption på svärfaderns, överstelöjtnanten Carl Jacob Rosencrantz (1723–1812), namn, nummer och vapen. Han introducerades sålunda 1807 14/8 under nr 1967.
Originalsköldebrevet från 1805 är sedan 1950 deponerat i Riddarhuset.

Rang

Adlig

Ättenummer

1967

Ursprung

Danmark, Jylland & Sverige, Skåne, Ystad

Adlad

1752-05-25, naturaliserad & 1805-08-23

Introducerad

1756-03-23 & 1807-08-14

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”… En fyradelad Sköld, som åter är styckad och ginstyckad af wäxelwis rödt och blått. Ifrån högra öfra hörnet af Skölden nedlöper en Balk till wänstra nedra hörnet, som är belagd med twenne rader swarta och silfwer brädspels rutor. Uti det wänstra öfra Fältet wisar sig ett innåt wändt och på bakfötterne stående krönt Leijon af Silfwer med utsträckt tunga. Det högra nedra Fältet är lika med det wänstra öfra. Ofwanpå Skölden är en öppen Tornerhjelm, prydd med en af röda och silfwer rosor flätad krans, hwarifrån upstiger twenne i ändarne öpna horn, som äro belagda med swarta och silfwer brädspels rutor; Emellan hornen är en uprest Strussfjeder af silfwer och sidorne äro beledsagade af trenne Påfågels fjedrar. Löfwerket skiftar af Silfwer, blått och rödt. Aldeles som det med sina rätta och egenteliga färgor här afmåladt finnes.”

Sköldebrevet i original, RHA, (1805-08-23).
Transkription: Göran Mörner, 2019-04-27.