Rappe - Friherrlig - Nr. 287
Äldste kände stamfader är generalauditören vid livländska armén, Henrich Rappe som kom i svensk tjänst 1633. Han adlades 1675 17/5 på Stockholms slott av konung Karl XI med namnet Rappe. Ätten introducerades 1697 29/11 genom sedermera general-majoren Niclas Rappe (1668–1727) under nuvarande nr 1284 men utgick i Sverige på svärdssidan 1929 28/12. Ätten kan möjligen fortleva i USA.
Emellertid hade bröderna, landshövdingen i Åbo och Björneborgs län med Åland, Christopher Johan Rappe (1719–1776) och översten och chefen för Smålands kavalleriregemente sedermera generallöjtnanten Thomas Carl Rappe (1721–1790), upphöjts i friherrlig värdighet 1771 15/10 på Stockholms slott av konung Gustav III. De introducerades 1776 30/4 under nr 287.
Christopher Johan slöt själv sin ättegren på svärdssidan 1776 20/9.
En yngre gren överflyttade på 1880-talet till USA men utgick där 2013 22/2.
Sköldebrevet från 1675 är sedan 2011 donerat till Riddarhuset. Friherrebrevet i original i privat ägo. Vapenritning i original förvaras i Riddarhuset.
Blasonering
”. . . Uti en skjöld af guld en Ã¥ ända i högsta resning emot höger pÃ¥ en grön marck stÃ¥ende svart häst. Ã…fvan pÃ¥ skjölden stÃ¥r en friherre krona emellan tvänne äfven med friherrlige cronor krönte och med fäm gyllende byglar öppne tornerehjälmar. Öfver friherre cronan lyser den kongl: chiffren eller bokstafven G af guld med kringkastade strÃ¥lar. UppÃ¥ den högra hjelm-cronan uppsträckte emellan tvänne buffelhorn tvänne grönskande lagerqvistar, korssvis stuckne igenom en crona af guld och buffelhornen äro växelvis fördelte af guld och svart, men utur den vänstra hjelm-cronan uppstiger emot höger ett halft rödt leijon, som med bägge fram-ramarne förer en spänd flitzbÃ¥ge eller smÃ¥ländsk knap-harcke med Ã¥lagd pil af guld. SkjöldhÃ¥llare äro till höger ett modigt leijon af nyssnämde metall, öfver hvars hals hänger ett rödt band, beströdt med nÃ¥gre fembladige rosor af silfver, och till vänster en rask och uppmärksam, naturligt mÃ¥lad tiger, bägge med utvände hufvuden. . . .”
Sköldebrevsavskrifter, RHA, Stf 03:111-122.