Ramel - Friherrlig - Nr. 295
Ätten anses härstamma från en medeltida adlig ätt från Pommern i Tyskland. Som äldste till namnet kände medlemmen anges en Hubertus Romole (omtalas som död 1256) till Lassan. Den med visshet äldste kände stamfadern är fogden i hertiglig pommersk tjänst, riddaren Johannes Ramel (1265–1304) till Lassan. Hans son var Beticke (Bertram) Ramel d.ä. (nämnd 1322) till Wusterwitz och Kösternitz.
Dennes ättling, Henrik Ramel (död 1610) till Wusterwitz i kretsen Schlawe i Hinterpommern, inkallades till Danmark 1581 där han blev kansler, hovmästare och riksråd. Han naturaliserades som dansk adelsman 1584 8/1, och fick samma dag ärftlig förläning av Bäckaskog i Skåne. Hans son var danska riksrådet Henrik Ramel (1601–1653) till Bäckaskog.
Dennes två söner, Ove Ramel (1637–1685) till Bäckaskog och Ugerup i Skåne, och Hans Ramel (1641–1711) till Maltesholm, Borreby, Löberöd och Vidarp i Skåne, blev i enlighet med fredstraktaten 1660 och kungliga resolutionen 1664 10/6 introducerade på Sveriges Riddarhus 1664 14/6 i andra klassen, riddarklassen, under nuvarande nr 24.
Ove Ramel återgick i dansk tjänst och överflyttade till Danmark, där han själv slöt sin ättegren liksom hela ätten i Danmark på svärdssidan 1685 29/1.
Hans Ramels sonson, översten Hans Ramel (1724–1799), upphöjdes i friherrlig värdighet 1770 11/12 på Stockholms slott av konung Adolf Fredrik. Brevet är dock undertecknat av konung Gustav III. Han introducerades 1777 11/6 under nr 295 varvid den adliga ätten utgick.
Friherrebrevet i original i privat ägo.
Blasonering
”. . . Hans förra urgamla adeliga stamvapen med följande förbättring: En midt itu fördeld skjöld, hvars öfra fäldt är rödt och innehÃ¥ller en femb uddig stjerna af guld, nedra fälltet är belagt med blÃ¥ och silfver schack rutor, fyra hvarf i högden och sex pÃ¥ bredden. Ã…fvanpÃ¥ skiölden stÃ¥r en friherre krona med femb therutur upväxande sädesax af guld emellan tvenne, äfven med friherrlige kronor krönte och femb gyllene byglar försedde öpne tornerehjellmar. UppÃ¥ then högra hielmkronan stÃ¥ upreste tre af silfver och rödrandigt vridne enhörnings horn, spetsarne nedvände och med öfra ändarne ifrÃ¥n hvarannan utvände, och pÃ¥ vänstre hjelmkronan stÃ¥r ett uprest leijon emot höger vändt, fördelt af rödt och blÃ¥tt, som med bägge rammarne förer fram för sig en avart orm. SkiöldhÃ¥llare äro tvänne naturligt mÃ¥lade vildmän med krantsar pÃ¥ hufvuden, lifgiördlar af gröna ekelöf, förande hvarthera i högra handen en klubba af guld, alldeles som detta vapen med sine rätta och egentelige färgor här Ã¥fvan afmÃ¥lat finnes. . . .”
Sköldebrevsavskrifter, RHA, 13:043.