Kalling - Grevlig - Nr. 91

Släkten härstammar från Österbotten i Finland. Den med visshet äldste kände stamfadern är länsmannen och hemmansägaren på Mattila (Martinmäki) i Lochteå socken, Matts Persson (Matti Pietarinpoika) Siuro (ca 1505–1574). Hans sonsons son var kaplanen i Kalajoki socken i Österbotten, Carolus Petri Kalling (1616–1672), vilken sannolikt antog släktnamn efter hemsocknen Kalajoki.
Dennes son, assessorn i Svea hovrätt och i Reduktionskommissionen Pehr Kalling (1648–1705), adlades 1698 30/9 i Palatset i Stockholm av konung Karl XII med bibehållet namn Kalling. Han introducerades 1699 21/3 under nuvarande nr 1361.
Hans två söner, översten och chefen för Närke-Värmlands regemente sedermera generallöjtnanten och riksrådet Pehr Kalling (1700–1795) och kommendörkaptenen vid Amiralitetet sedermera kommendören och landshövdingen på Gotland, Martin Kalling (1705–1765), upphöjdes i friherrlig värdighet 1751 21/11 på Stockholms slott av konung Adolf Fredrik. De introducerades i denna egenskap 1752 8/6 under nr 235 varvid den adliga ätten utgick på svärdssidan.
Martin Kalling slöt själv sin ättegren 1765 2/7.
Ovannämnde Pehr Kalling upphöjdes i grevlig värdighet 1771 15/10 på Stockholms slott av konung Gustav III och introducerades 1775 20/12 under nr 91 varvid den friherrliga ätten utgick.
Första yngre grenen överflyttade 1868 till USA och fortlever där.
Originalsköldebrevet liksom friherrebrevet och grevebrevet i original i privat ägo.

Rang

Grevlig

Ättenummer

Ursprung

Finland, Österbotten, Lochteå socken, Mattila (Martinmäki)

Adlad

1771-10-15

Introducerad

1775-12-20

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”… En medelst ett til ändorne utbögdt Silfver Andreæ Kors, fyrstyckad Skiöld, mitt uppå med en Hiert Skiöld belagd, hwilket är Stam Wapnet, som är i Twänne lika delar klufvit och föreställer til höger Trenne rader swarta Hermeliner 2. 2. och 2. uti hwitt fält. Til wänster Twänne wågwis gående Gyllende Bielckar i Blått Fält. Uti det första fältet af Grefve Wapnet, som är blått, ses Twänne Bielckar af Guld, fölgde öfwer och under af fyra Kulor af samma Metall, Ett, Två och Ett. Uti det andra och Tredje, hwilcka äro lika, samt Blå, hwaruti Twänne Wärjor af Silfver Korsswis stäldte äro. Uti det Fierde, som är af Silfver, visar sig en Röd mitt uppå och vid sidorne nedfallen mur. Åfvanpa Skiölden står Trenne med Grefliga Kronor beprydde öpne Tornere Hielmar. På den medlersta, som är Stam Hielmen, står Twänne emot hwarandra utslagne Blå Wingar, hwardera belagde med en Gyllende wågig Bielcke. Uppå den Högra Hielmen står en uprest wärja, Fästet Guld, Klingan Silfver, emellan twänne å ömse sidor upreste hwita Fanor. På den Tredje Hielmen til Wänster upstiger till hälften ett åt höger sig wändande Gyllende Lejon, hållandes i högra Ramen en Wärja, och på den Wänstra en Carmosin Röd och med Hermeliner fordrad Rådshatt. Skiölden hwilar på en Piedestal och hålles af twänne med Hufvuden utwände Gyllende Lejon. Aldeles som detta Wapn med sine rätta färgor här ofvan afmålat finnes.”

Sköldebrevsavskrifter, RHA, 12A:006.
Transkription: Göran Mörner, 2020-05-28.