Hertell - Adlig - Nr. 1853
Släkten ska enligt traditionen härstamma från en adlig ätt i Österrike, och medlemmar därav ska för religionsförföljelsers skull ha utvandrat till Mecklenburg och Pommern i Tyskland. Några belägg för detta finns dock inte.
Den med visshet äldste kände stamfadern är borgaren i staden Schwerin i Mecklenburg i Tyskland, Cyriacus Hertell (levde 1586). Hans sonson Wilhelm Hertell (1625–1709) var under trettioåriga kriget löjtnant i svensk tjänst.
Dennes son, kaptenen vid Bohusläns dragonregemente sedermera majoren Gottfried Ulrich Hertell (1686–1773), jämte dennes tre bröder, kaptenen vid änkedrottningens livregemente i Pommern Hans Axel Hertell (1672–1750), kaptenen vid drottningens livregemente i Stralsund Cuno Paris Hertell (1688–1748), och kaptenen Hermann Christoph Hertell (1683–1744), samt brorsonen löjtnanten vid Livregementet till häst Hans Hertell (1682–1731), naturaliserades förebärandes ovannämnda adliga härstamning, som svenska adelsmän 1731 12/6 på Stockholms slott av konung Fredrik I med bibehållande av tidigare namn och vapen. De introducerades samma år 19/6 under nr 1853.
Gottfried Ulrich slöt själv sin ättegren 1773 9/2 medan Hans Axels ättegren utgick i början av 1800-talet, och Cuno Paris slöt själv sin ättegren 1748 16/7.
Ätten utgick i Sverige med Hans gren 1798 18/11, men fortlever genom Hermann Christophs ättegren i Tyskland, där medlemmarna skriver sig von Hertell.
Blasonering
”…, tillÃ¥tandes dem att behÃ¥lla deras förra gamla Adeliga Wapn, som är En Skjöld fördelt i fyra delar, hwaraf det första fältet är rödt, i hwilket stÃ¥r ett Stycke af guld pÃ¥ sin Lavett, i det andra fältet, som är af guld, ses en röd Sparre, det tredie fältet är likt med det andra, sÃ¥ och det fjerde med det första, allenast att Stycket wendes Ã¥t wenstra sidan, ofwan pÃ¥ Skjölden stÃ¥r en öpen Torneer Hjelm, öfwer hwilken ses twänne blÃ¥ Pilar ikorss emellan sÃ¥ mÃ¥nga utslagna wingar af blÃ¥ färg, krantsen och löfwärket är af guld och rödt, …”
Avskriften av sköldebrevet förvarad som bilaga till originalgenealogien 1765, RHA.
Transkription: Per Nordenvall.